Är det för sent att rädda Mexikanska golfen?

Mycket har skrivits om det stora oljeutsläpp som just nu pågår i Mexikanska golfen. De flesta vinklar texten för att maximera förödelsedimensionen av oljan, och det är inte så konstigt. Just nu är stränderna i stora områden oljetäckta, många fåglar, fiskar och sköldpaddor råkar illa ut av oljan, men också av de kemikalier som används för att förhindra ytterligare oljespridning. Det är förståeligt att BP försöker dämpa oron genom att visa ovanligt låga tal på döda djur i golfen, men detta skall tas med en nypa salt då vi inte riktigt vet hur insamlingsmetoderna gått till eller kan gissa hur stort mörkertalet är. Frågan återstår dock; hur stor påverkan har egentligen oljeutsläpp på havet och dess ekosystem, och hur snabbt återhämtar det sig?

Mexikanska golfen är kanske inte världens bästa plats att släppa ut en massa olja. Eller så är det precis det. En liknande olycka med ungefär samma volymer olja skedde 1979 då Ixtoc 1 exploderade och sjönk utanför Mexikos kust. Fram till Deepwater Horizon exploderade i slutet av april var Ixtoc 1-olyckan det värsta oljeläckaget till havs. Ironiskt nog har de två värsta olyckorna inträffat i Mexikanska golfen. Även när oljan flödade ut i kubik efter kubik från Ixtoc 1s borrhål kom det att täcka enorma arealer av golfens yta. Strax därefter började många mil vita stränder ändra färg till svart samtidigt som det blev kusligt tyst längs de oljetäckta stränderna. Uppåt 80% av allt djurliv var borta, antingen genom att de flytt eller dött. Den direkta påverkan var till och med så stor för den Atlantiska bastardsköldpaddan att antalet individer sjönk dramatiskt och arten var på randen till utrotad. Endast 300 sköldpaddor överlevde.

Återhämtningen efter Ixtoc 1-läckan var dock nästan ofattbar snabb. Stränderna var så gott som normala igen efter så lite som två år, och djurlivet hade återvänt. De flesta fåglar, fiskar och krabbor som drabbats hade återvänt till samma populationstorleker som tidigare. Vissa djur däremot, så som den ovan nämnda sköldpaddan hade sex år senare endast återhämtat sig något då 700 bon registrerades. Längs Texas kuster inventerade man 1996 så lite som 6 bon med totalt 590 ägg, men denna siffra hade stigit till 197 bon och 17518 ägg under förra årets säsong. Arten är än idag klassad som utrotningshotad. Ett nytt oljeutsläpp är alltså kanske inte riktigt vad de behöver. Men i princip var olyckan efter ett fåtal år nästan som om den aldrig skett, och effekterna årtiondena efteråt nästan försumbara – även om det finns vissa områden som återhämtar sig långsammare. Hur lång tid det tar för Mexikanska golfen att återhämta sig efter BP-läckan återstår att se. Har vi tur dröjer det bara några år innan spåren är borta. Har vi otur har både djurarter utplånats och marsklandet påverkats så till den grad att det knappast kan återhämta sig. Om detta kan vi bara spekulera idag, men historien har hittills visat att naturen efter en oljekatastrof återhämtar sig mycket snabbare än vad man intuitivt skulle kunna tro. Så är det egentligen ett reellt långsiktigt hot?

Ed Wallace poängterar i Businessweek att oljeläckan för Mexikanska golfen kanske egentligen inte är det största problemet för havsmiljön. Istället väljer han att lyfta fram de stora döda havsområdena som omger Mississippis utlopp. Dessa döda zoner är något som väldigt få känner till eller engagerar sig i. På grund av stora mängder tillförda näringsämnen har syrehalterna minskat drastiskt på senare år, vilket skapat bottendöd över tusentals kvadratkilometer. Och läget ser inte ut att förbättras framöver, tvärtom. USAs plan är att öka produktionen av grödor för etanol, bland annat majs. Detta i ett led att ställa om från fossilt till alternativt bränsle. Problemet verkar dock vara att detta skulle medföra ökad övergödning och en kraftig utbredning av de döda bottnarna i Mexikanska golfen. Problematiken känner vi igen själva från inte minst Östersjön som drabbats hårt av övergödning med döda bottnar som följd. Även oljan från läckan förbrukar syre, men även det är egentligen ett övergående problem jämfört med det konstant tillförda näringsämnena från land. Hur man än vrider och vänder på det är Mexikanska golfen illa ute, oljeläcka eller ej. Det är nog ett större problem i det långa loppet, speciellt nu när vårt samhälle skall ställas om från en produktion till en annan. Om olja skapar växthugaser, hur skall vi hantera alternativt bränsle som skapar övergödning? Det är framtidens problemställning.