Är svenskar dåliga förlorare?
Tidigare i månaden skrev jag ett inlägg om vad jag tyckte om årets deltagare i Eurovision Song Contest. Nu när semifinalerna är över kan jag åter konstatera att Europa har mycket olika smak och att Sverige står utan en finalplats. Att Europa tycker olika är en styrka. Det visar tydligt att vi som geografisk enhet fortfarande har våra egna viljor och drar åt olika håll. Vi är inte tämjda på den kulturella fronten och det ger liv, rörelse och en färgstark palett förr kontinentens invånare. Det finns alltid något hörn av Europa som passar just dig.
Att Sverige inte gick till final är däremot en mindre styrka. Det är synd och tråkigt att stå utanför och titta på när de andra får sjunga ut i finalen. Men så kan det gå ibland, Europa har talat (eller röstat). Annas låt var väldigt bra, men inte bra nog i år. Hon gjorde och gav allt hon kunde men det räckte inte hela vägen fram. Det finns ingen anledning att vara sur på varken heller eller, som vissa vill, Christer Björkman. Det är vi, svenska folket, som röstade fram vem vi ville skicka. Vi fick det vi ville ha, och hon gav vad vi önskade. Europa tyckte annorlunda. De enda syndabockarna är oss själva. I backspegeln kan man ju alltid fundera på om någon annan låt skulle funkat bättre än Annas. Sådana spekulationer är egentligen ganska meningslösa och patetiska eftersom vi inte har chans att pröva på nytt med något annat. Lagt kort ligger.
Vi skall varken lägga ner eller dra oss ur tävlingen. Är svenskar verkligen så dåliga förlorare? Första, och enda, motgången i tävlingen och folk skriker sig hesa över att “lägga ner skiten”. Vad är det för sätt? Skall vi resonera samma om sport också? Så fort Sverige förlorar i fotboll eller hockey, ja, då skall vi lägga ner skiten för det gick ju inte som vi hoppades. Nej, istället försöker vi alltid igen nästa gång igen och gör det bästa vi kan. På samma sätt skall vi tackla denna motgång. Nästa år kör vi på med oförminskad styrka och försöker visa Europa hur man skall göra. I morgon är en annan dag, och nästa år är ett annat år. Nya tag, nya låtar, nya artister, nya hits och nya tävlingar. Jag längtar redan! Men vi kan alltid fundera på hur vi skall försöka åstadkomma bästa genomslaget i tävlingen. Vad gillar Européerna att höra när det kommer från Sverige, vilka bidrag hår uppnått nästa placeringar och hur kan vi förnya och förbättra konceptet till näsa år?
Svenskarna har mycket att lära av andra länder, det märks tydligt i motgång. Belgien, Nederländerna, Finland och Danmark – länder som ofta eller alltid missar final ger inte upp. De fortsätter år efter år. Ibland lyckas de (Belgien och Danmark i år), eller så går det dåligt (Nederländerna har ju inte varit i final sedan 2004, samma år som Lena sjöng om att det gjorde ont). Varför ge upp när man kan vara med och ha kul?
Så, inför finalen önskar jag alla kvarvarande länder lycka till (personligen håller jag extra hårda tummar för Tyskland) och skänker ett stort tack till Anna för den fantastiska insats hon gjorde trots missad finalplats. Sverige har blivit en erfarenhet rikare.
