Mikael Mölstad argumenterar i SvD att vi bör köpa färre vinflaskor, som är gjorda av glas. Istället argumenterar han för att att vi bör se oss om efter andra alternativ; antingen om det handlar om bulkimport och tappning på flaska närmre konsumenten, eller till exempel boxvin i vissa sammanhang. Båda alternativen ser jag inte som positivt eftersom de begränsar urvalet en hel del.

Men är det verkligen så dåligt med vinflaskor? Mikael har rätt i att de väger en hel del. Ju mer vikt man skall transportera, desto mer bränsle och högre utsläpp av växthusgaser. Inte bara det. Ofta när en förpackning väger mycket i förhållande till innehållet blir koldioxidavtrycket dessutom ännu högre jämfört med en förpackning i ett material som väger mindre och tar mindre plats.

Jag skulle vilja påstå att analysen bara är halvvägs genomtänkt. Vi kan hålla med om att flaskor är kostsamma att transportera. Men i dagens läge, låt oss vara ärliga, vad är alternativet? Om vi inte skall ha glasflaskor finns det egentligen bara ett enda alternativ som kommer sopa banan med allt annat; plast.

Plastflaskor skulle ha ett betydligt lägre koldioxidavtryck per transporterad enhet. De är tunnare, varför fler liter vin skulle kunna fraktas i båt, flyg, tåg eller lastbil. Det i sin tur betyder att fler vinflaskor kan transporteras i varje lastutrymme och reducerat koldioxudsläpp per liter vin.

Här skulle vi kunna stoppa analysen. Men se, det väljer jag att inte göra. För det är ändå så att man bör ställa sig frågan om detta är bättre ur miljösynpunkt. Det låter ju jättebra med färre koldioxidutsläpp och mer varor som kan transporteras. Det är också av samma anledning som plast har växt sig så enormt populärt i vårt samhälle.

Tänker vi vidare är det så att plast till absolut största del idag tillverkas av fossila bränslen. Mellan 4-5% av världens oljeupptag går till att producera plast. Dessutom går ungefär lika mycket till elproduktion för att upprätthålla strömmen i plastfabrikerna. Så omkring 10% av all olja som tas upp går till plastproduktion, allt inklusive. Vi kan än så länge bara drömma efter den dag då plast tillverkas av andra material, men vi är ännu inte där. Vi närmare oss, men det är en bit kvar.

Plast kan heller inte försvinna i naturen. All plast som någonsin tillverkats, bortsett från de fåtal procent som bränts upp, finns fortfarande kvar på vår jord. Naturen kan inte på vettiga tidsskalor ta hand om plast eftersom det är ett konstgjord material som inte har någon motsvarighet i naturen. Bakterier kan sakta, sakta bryta ner polymererna till koldioxid, men det tar hundratals, kanske tusentals år innan en plastflaska försvinner. Och det är under ideala förhållanden. Något sådant existerar inte i naturen. Dessutom finner allt skräp nästan alltid vägen ut till havet någon gång, och där förblir det i evig tid.

I förlängningen betyder det att allt mer plast skulle komma ut i naturen om vinflaskor tillverkades i glas. Redan bag-in-box har det problemet eftersom plast används till dem. Plast skräpar ner, dödar miljontals fåglar, fiskar, sälar, delfiner, ja, till och med kameler i öknen. Plastflaskor transporteras långa sträckor och förorenar alla jordens hörn. Över tid faller det sönder i allt mindre stycken, men det är fortfarande plast. Miljögifter sugs upp som svampar av plastbitarna, och fiskar äter plasten i tron om att det är mat. Bitar riskerar att fastna i mat-tarm-kanalerna, vilket leder till svält och död, men miljögifter kan också bioackumulera och utgöra ett hot längre fram, högre upp i födokedjan.

Enda sättet att få plast att försvinna är att bränna upp det. Vi är duktiga på det i Skandinavien. Ungefär hälften av vårt skräp förbränns. Men så är Skandinavien också en anomali vid avfallsförbränning. I nästan inga andra länder bränns avfallet i så stor utsträckning. Det mesta går antingen till materialåtervinning eller deponi någonstans på land. Det sistnämnda är vanligast runt om i världen.

Vän av ordning säger nu att det också tar lång tid för glas att brytas ner i naturen och att det inte kan förbrännas. Ja, det är sant, men glas är ett naturligt material som nästan aldrig transporteras över långa avstånd i naturen. I havet sjunker det till botten. Det är inte optimalt, men å andra sidan är det bättre att det håller sig tätt på utsläppskällorna än att det sprider sig överallt. Och nej, glas förbränns inte så lätt. Däremot kan det lätt återvinnas till nya flaskor.

Men vi skall ändå komma ihåg att den stora boven i dramat ändå är dina transporter. När du tar bilen från ditt hem till Systembolaget, köper vinet och sedan kör din bil hem igen. Det är oftast de utsläppen som utgör den absolut största delen av alla växthusgaser under hela flaskans livscykel. Tänk på det nästa gång. Och undvik köpa plastflaskor!

m4s0n501

Lämna en kommentar...