Att vistas utomhus utan mössa i femton minusgrader är korkat
Det är inte bara Maggie som önskar påminna oss om hur snabbt vi glömmer väder. Även Fredrik Charpentier Ljungqvist, doktorand i medeltidshistoria vid Stockholms Universitet samt författare till en eminent bok, gör detta i en mycket trevlig och välskriven inlaga i dagens Expressen. Några speciellt intressanta utdrag lyder:
För bara ett par generationer sedan var det inte sällsynt att uppleva minusgrader inomhus. När folk vaknade på morgonen efter en kall vinternatt var det inte ovanligt att innehållet i pottan under sängen hade frusit.
/…/
Förr i tiden skulle sådana milda vintrar som vi haft många av de senaste 20 åren faktiskt ha orsakat större problem än den kyla vi upplever för tillfället. Då vägnätet var dåligt utvecklat var transporter med släde om vintern ett viktigt kommunikationsmedel. I Bergslagen var varma vintrar med barmark särskilt katastrofala för ekonomin eftersom transporter av träkol, järnmalm och tackjärn huvudsakligen skedde via släde om vintern.
/…/
I svallvågorna från debatten om global uppvärmning verkar det som om många uppfattar alla variationer i vädret som något onormalt. Men det finns egentligen inte något som är “normalt” när det gäller väder och klimat. Allt beror på vilken tidsperiod man väljer att ha som referensram. Det är både felaktigt och naivt att tro att vädret inte växlar.
Så är det med den saken. Rubriken är stulen direkt från Fredriks text. Fredrik har även en blogg, En historikers betraktelser, som man gärna kan besöka.
Pingback: En opublicerad vinterkrönika | Hela Havet Stormar