En trend är vad man gör den till

Att klimatmötet är igång i Köpenhamn märks tydligt. Det vimlar av klimatnyheter i media igen efter en liten nedgång tidigare under året. Västerbottensnytt gör en nyhet av att länet blivit varmare på senare år, och att stigningen varit större än globalt. I sig inget nytt eftersom det är känt sedan länge att arktis och subarktis kommer ha den största temperaturuppgången. Så även om ökningen är korrekt vill jag dock höja ett litet varningens finger. Normalperioden 1961-1990, som är den period som för stunden anses vara normalt, var den kallaste 30-årsperioden under 1900-talet. För att illustrera tog jag bara tre stationer från Sverige och plottade så fint i figuren här bredvid (temperaturerna är normaliserade till enhetsvarians och normalperioden är indikerad med en tjock svart linje). De västerbottniska stationerna bör inte skilja sig nämnvärt i den storskaliga temperaturutveckligen över 1900-talet. Det är alltså lika anmärkningsvärt att det skett en stor uppvärmning under slutet av 1900-talet som det skedde en nedkylning fram till 1960-talet. Drar man en trend från normalperioden får vi alltså en kraftig uppvärmning, vilken är reell och bör vara kopplad till de storskaliga klimatförändringar som sker. Samtidigt är trenden något annorlunda om vi tar med hela tidsserien. Det är detta som är lite lurigt när man pratar om trender, att de inte är giltiga utanför den datamängd de är kalibrerade för. Den snabba uppvärmningen från 1920- till 1930-talet är samma som under 1990-talets början, vilket får mig att fundera på vilken mekanism som triggar dessa snabba växlingar, och vilket stadium som är det “naturliga läget” för klimatet på våra breddgrader; varma eller kalla perioder. Där har vi nog en hel avhandling till för att få svar på det. Jag förmodar att svaret på den frågan skulle hjälpa oss förbättra våra klimatmodeller ytterligare. Någon som känner sig manad?