Oljespill i Östersjön mellan 1988 och 2011. Klicka för större version.

Volymen som spilldes var också väldigt liten, med tre av fyra spill om högst 100 liter. Drygt 90% av alla spill var inte större än 1000 liter.

Anledningen att oljespillen minskar är bland annat ökad flygövervakning, vilket gör det svårt för brottslingarna att våga dumpa olja. Samtidigt blir bara ett av tio oljespill avklarat med identifiering av vem som faktiskt orsakade oredan.

Karta som visar var spillen ägde rum under 2011. Cirklarna indikerar storlek på spillen.

¹Nu kanske du undrar vad som menas med olagliga oljeutsläpp. Inga oljeutsläpp är ju lagliga egentligen. Men här har man alltså räknat dem som inte uppkommit efter olyckor, eller i vart fall inte rapporterats in till myndigheter så som skall göras när olja av misstag kommer ut i vattnet.

Centrala Chile drabbades av en kraftig jordbävning, följt av en stor tsunami, i slutet av februari 2010. Jordbävningen flyttade land och den efterkommande vågen spolade mer eller mindre rent. Ekosystemet i strandområdet är extra känsligt och en stor dödlighet bland organismerna i tidvattenzonen sågs på de flesta stränder. Samtidigt förstördes mycket av de barriärer som människan byggt för att skydda sig mot havet. Det innebar att några stränder dränktes ytterligare efter jordskalvet och tsunamin medan andra stränder blev bredare igen, mer som de var innan större mänsklig aktivitet.

Det som forskarna snabbt såg var att återkoloniseringen på de breddade stränderna gick i rasande takt. Efter bara några veckor var det full fart på djurlivet igen. Och flera av de arter som syntes var sådana som tidigare varit svaga eller risk för att försvinna. De stränder som däremot hade dränkts fortsatte djurlivet vara svårt skadat.

Störst var skillnaden på de stränder där människan byggt skyddsvallar, som sköljdes bort av tsunamin. En skyddsvall innebär att dynamiken på stranden förändras. Ofta är vallen byggd i ett ekosystemmässigt viktigt område. Vågorna som sköljer upp mot vallen eroderar därför lätt stranden, vilket gör det svårt för organismer att överleva. Efter tsunamin återställdes stranden snabbt, men en rik flora och fauna som följd.

De danska västkustkommunerna lägger varje år ner tiotals miljoner kronor på att rensa sina stränder från skräp. Pengarna kommer direkt från kommunbudgeten, vilket betyder att vårt nedskräpande innebär mindre pengar till bland annat vård och skola. De flesta kommuner städar under april månad, innan turisterna anländer. Ingen vill semestra på en skräpig strand.

Förutom att det är dyrt att städa stränder har kommunerna sällan personalen till sitt förfogande att göra det mer en än gång om året, i bästa fall två gånger per år. Det är ett problem eftersom skräpet som tagits bort från stränderna snabbt ersätts av nytt uppsköljt skräp.

Nu har Esbjerg kommun tagit tillvara en hittills outnyttjad resurs till strandstädning; kontanthjälpstagare (ungefärligt motsvarande socialbidragsmottagare). Frågan är politisk laddad och vissa ogillar villkoren, men faktum kvarstår att det miljömässigt är ett briljant drag.

Varje dag går sju till tolv människor en sträcka på två kilometer längs Esbjergs stränder. Där plockar de allt skräp de kan komma över. Omkring 100 kilo per person, eller 800 kilo totalt, plockar dessa människor upp varje dag. På bara två tusen meter!

Visst, det skulle fortfarande ta nästan 70 år för dessa personer att samla upp bara ett enda års nedskräpning av Nordsjön. Men varje kilo som plockas upp ur havet är ett kilo mindre för fåglar, fiskar, sälar eller andra djur att svälja eller fastna i.

Tilltaget har fått mycket uppmärksamhet i Danmark och även andra kommuner funderar nu på att göra samma sak.

Om skräpinsamlingen i Danmarks Radio.
Om skräpinsamlingen i JydskeVestkysten.
Om skräpinsamlingen i Ekstrabladet.

Throw away living - Omslag från Life Magazine

Idag har plast tagit ett järngrepp om våra hem. Eller skall jag kanske säga liv? Det är få saker vi använder eller vidrör varje dag som inte är helt eller delvist gjort i plast. Personligen försöker jag intala mig själv att jag är ganska medveten om vad jag släpar in över tröskeln till mitt hus. Tyvärr är plasten mycket svår att komma undan. Det var en av anledningarna till att jag och Tanja startade #plastriot.

När jag gick till sängs igår kväll tänkte jag att det var dags för ett litet experiment. Hur mycket plast omgav jag mig egentligen av? Jag hade ingen aning, men jag trodde nog det skulle vara relativt lite eftersom jag medvetet väljer andra material om möjligt. Gamla synder består däremot (exempelvis plastskärbrädor eller stekspade). Samtidigt är jag inte heller militant, men tycker man bör göra bra val. Väljer man plast skall man istället vara ytterst noga med att sluthanteringen, när produkten blir en sopa, går rätt till.

Hela dagen gick jag omkring med ett anteckningsblock och penna i högst hugg. Ironiskt nog var pennan en bläckpenna, så klart i plast. Det räckte att jag vaknade, stängde av alarmet och satte ner fötterna på heltäckningsmattan så hade jag tre solklara kandidater till min lista. På mindre än 10 sekunder var skrivandet i full gång. Jag valde för enkelhetens skull att bara anteckna varje sak en gång på min lista. Använde jag till exempel min mobiltelefon flera gånger under dagen så stod den ändå bara med en enda gång. Det gjorde också att pennan gick varm de första timmarna, för att sedan klinga av under eftermiddagen och kvällen. Då hade jag ju använt i princip alla grejjer redan.

Så hur mycket plast har jag hemma? Listan blev 92 punkter lång. Säkerligen fattas det saker på den eftersom mycket plast maskerar sig som något annat. Ta exemplet teflon. Många tänker nog inte på att det faktiskt är plast.

Vad stod då på min lista? Håll i hatten, här kommer den:

Baconpaket, bilnyckel, bilpanel, bilratt, bilsäte, blyertspenna med röd akrylfärg, bläckpenna, bordsunderlägg, bubbelplast, bärförpackning, dammsugare, deo, diskborste, diskmaskinslucka, diskmedelsflaska, duschdraperi, dörrhandtag, eltandborste, eltandborstehuvud, film runt grönsaker, fjärrkontroll, frigolit, gladpack, plastkork till glasflaska, glasögon, golvmopp, heltäckningsmatta, hundkoppel, hundmatsförpackning, hård grönsaksförpackning, hörlurar, inköpskorg, inköpspåse, inomhustofflor, iPhone, iPod-docka, klistermärken, knivhandtag, kontokort, kontorsstol, kryddburk, kylskåpshandtag, köksskål, laminatbordsplatta, lining i smörpaket, måttsats, nylonväska, omrörningssked, ostförpackning, osthyvel, pedaler, PET-flaska, plast runt lösviktsthé, polystyrenförpackning, pärm, rakhyvel, rengöringsmedelsflaska, sax, schampoflaska, skruvlock på gräddförpackning, skärbräda, sodastreamer, sodastreamflaska, sous vide, spann, spolknapp, sprayhuvud på parfym, stekspade, stickkontakt, stolsunderlägg, strömbrytare, strömsladd, syntetkläder, sängmadrass, tandkrämstub, tangentbord, teflonstekpanna, termoisoleringsmatta, toalettring, topp på rakgelsflaska, torktumlare, tvåldispenser, tvättmaskin, tvättmedelsboll, tvättmedelsflaska, ugnslucka, vaccuumförpackare, vaccuumpåse, vattenkokare, vattenkransvred (detalj i) och vinylmatta.

Och då skall man komma ihåg att jag rationaliserat en del. Jag räknar alla olika typer av kläder där någon form av syntet ingår som en enda punkt, och likadant med olika plastfilmer eller förpackningar för matvarugrupper.

Jag förde parallellt en lista över saker som inte var av plast. Den blev betydligt kortare, bara 36 objekt. Av någon anledning var den lite tråkigare att skriva eftersom de andra materialen inte är lika “uppfinningsrika”. Där handlar det mer av typen dricksglas, glasruta, bestick, sängkläder, tvål, äggkartong, husdjur och växter. Superbra grejjer, men katalogiserat inte lika spännande. Oavsett betyder det att 72% av alla saker jag vidrörde idag helt eller delvist var tillverkade i plast. Är jag förvånad? Nej, faktiskt inte, tyvärr.

Jag tror det är dags att låta tyska elektropopgruppen Welle: Erdball avsluta detta inlägg med sin fantastiska låt Ich bin aus Plastik. Varsågoda!

Modern teknik gör det lätt att räkna antalet pingviner. Tidigare uppskattningar har uppskattat antalet kejsarpingvinar till drygt 250 000 stycken. Det kom man fram till genom att analysera hur mycket pingvinavföring som syns från satellit. Nya överflygningar med bättre kameror visar däremot att det egentliga antalet kanske är så mycket som över 500 000 styck.

Ovanifrån ser pingviner ut som små svarta prickar. Högupplösta foton kan därför lätt avslöja varje enskild individ. Forskarna undersökte 44 pingvinkolonier runt hela Antarktiska kusten.

Klimatförändringar är den största oron för framtiden. Antarktiska halvön värms upp snabbt, medan andra delar inte upplever någon förändring. Det blir därför viktigt att fortsätta övervaka hur många pingviner som finns för att kunna dra slutsatser hur de tacklar förändringar i sitt hem.

Vi var tre bloggare på plats. Förutom mig var även Tanja Dyredand från Ekostil och Magda Rasmusson från Supermiljöbloggen där. Uppslutningen var god, stämningen var på topp och vi hade en riktigt bra dialog mellan varandra. Jag hoppas verkligen studenterna kände likadant. Jag fick i vart fall flera nya infallsvinklar, både till mitt bloggande, men också privat.

Under seminariet fick jag tillfälle att belysa några av de miljöproblem som havet står inför. Ett av mina fokusområden är som bekant marint skräp, framförallt plast. Utan tvekan kan jag konstatera att detta är en miljöfråga som fortfarande överraskar. Till och med miljövetare. De flesta vet att skräp är ett problem för havet, men kanske inte att det är ett så stort problem som det faktiskt är. Vi har blundat för det tillräckligt länge. Det är dags att göra något åt det.

Tanja blev verkligen inspirerad och tog initiativ för att starta upp #plastriot på Twitter, en hashtag för oss som aktivt väljer att minska plastförbrukningen. Varför inte delta du också? Visa att du vill minska på plastmängderna! Berätta hur du tycker vi skall ställa om till en vettig plasthushållning och minska vårt plastberoende.

Jag skriver medvetet beroende, för det är ett beroende. Vi lider av ett svårt plastberoende. Vad är inte tillverkat helt eller delvist i plast? Jag kan nästan garantera att du vidrör någon typ av plast just nu. Förmodligen är du inte ens medveten om det.

Det tillverkas mer plast än kött. I Sverige förbrukar vi 2-3 miljarder plastpåsar varje år, globalt 500 miljarder till 1 biljon. Som du förstår behöver inte många procent hamna i naturen för att det skall vara en smärre katastrof! Varje år spolas hundratals ton skräp upp på svenska stränder, vilket kostar pengar från redan ansträngda kommunbudgetar. Och nu kan vi dessutom lägga till alla tusentals plastpartiklar som finns i varje kubikmeter vatten runt hela kusten. Dessa partiklar suger upp miljögifter, som kan ackumuleras i näringskedjan – upp till dig och dina barn.

Plast är samtidigt en paradox. På rätt ställe är det ett fantastiskt material. Det kan minska bränsleförbrukningen om bilar, flygplan eller andra fordon byggs i plastmaterial. Utsläpp av växthusgaser blir lägre med plast som förpackningsmaterial eftersom inget annat material är tyngre per volymsenhet. Inom sjukvården kan vi få sterila och flexibla slangar, påsar för dropp och blod, tillverka maskiner som räddar liv och konstgjorda organ. Vid naturkatastroger kan vi snabbt distribuera smittfri mat och dryck till de drabbade. Förmodligen räddade vatten på PET-flaska hundratals liv efter tsunamivågen i Japan för ett år sedan.

Men det är en dum idé att nästan allt i din vardag är tillverkat i plast när andra material förmodligen kan göra jobbet lika bra.

Det handlar aldrig om att förbjuda plast, det handlar om att använda det smart och på rätt sätt. Någonstans passeras en gräns. Och som vi alla vet är ett beroende otroligt skadligt i längden.

Kom igen, gör en #plastriot!

Överraskande försvann oljan snabbt från vattnet. Främst beror det på snabb tillväxt hos oljeätande bakterier och de varma temperaturerna i golfen. En del av oljan sköljdes också upp på land och förstörde skyddsvärda områden och ödelade yrkesfisket. Nu visar en studie att oljan dessutom tog sig in i näringskedjan.

Havets minsta organismer, plankton, tar lätt upp de flyktiga aromatiska kolvätena som olja består av. Genom att studera förekomsten av dessa ämnen i djurplankton på olika platser i Mexikanska golfen kunde forskarna visa att halterna var kraftigt förhöjda upp till två månader efter att läckan stoppats. Läckan täcktes slutligen till den 11 juli 2010 och studiens provtagningar genomfördes i augusti och september samma år.

Att hitta olja så långt efteråt är uppseendeväckande eftersom tidigare experiment i laboratorie visat att djurplankton gör sig av med polyaromatiska kolväten på bara några dagar. Dessutom rådde höga vattentemperaturen vid olyckstillfället, vilket skulle ha gynnat en snabb tillväxt i planktonsamhället. Typiskt kan hela populationen av djurplankton förnyas på en vecka i dessa vatten enligt vissa studier.

Detta betyder att om oljeprodukter återfanns så lång tid efter att läckan tätats bör mycket olja ha funnits kvar i havet så sent som september 2010. I och med detta har nya generationer plankton exponerats för polyaromatiska kolväten. Amerikanska NOAA uppskattar att 10-30% (mest troligt 26%) av oljan fanns kvar i vattnet i början av augusti 2010.

Djurplankton, tillsammans med växtplankton, äts av musslor, räkor och många fiskar. Om maten för dessa djur innehåller oljerestprodukter är risken stor att ämnena fortsätter transporteras uppåt i näringskedjan via större fisk. Slutligen kanske de slutar på din tallrik.

När allt fler fartyg trängs i de arktiska vattnen har det effekter på de lokala invånarna, så som isbjörn, valross eller olika valar. Nu börjar det höjas röster om att situationen kommer bli svår för alla de djur som varje år migrerar in och ut genom det trånga Berings sund, mellan Ryssland och Alaska.

Grönlandsvalen, vars bestånd till 90% finns runt Berings sund, och nästa alla valrossar tar sig varje år igenom sundet för att finna föda. Om de helt plötsligt börjar möta fartyg <emf>en masse<emf> är risken för störningar i djurens rörelsemönster stor. Kollisioner uppstår lätt mellan fartyg och val, oftast med dödlig utgång för valen. Ett införande av hastighetsbegränsningar har därför börjat diskuterats inom vissa grupper. En val eller isbjörn ser sig inte om efter fartyg innan denne simmar från punkt A till punkt B.

Ökad mänsklig närvaro i Arktis innebär också mer avfall i vattnet, framförallt från fiskeflottan. Fler garn och nät i vattnet betyder kraftig ökad risk för djur att fastna i dem. Främst kan spöknät, som medvetet eller omedvetet dumpats överbord, fortsätta fiska i flera år efteråt samtidigt som nyfikna djur, som sälar och valrossar, fastnar i dem. Redan i dagsläget är detta ett stor hot mot valrossarna i Stilla havet.

I den atlantiska sektorn kan fartygen välja att ta nordostpassagen, via Ryssland, eller nordvästpassagen, genom den kanadensiska skärgården. Där är djuren inte lika hotade av fler fartyg i området eftersom det är så stort. Både nordost- och nordvästpassagen mynnar dock ut i Berings sund, vilket är mycket smalt, cirka 85 kilometer brett. Påverkan blir extra stor där när tusentals valrossar, sälar och valar tar sig genom sundet samtidigt som de i framtiden möts av hundratals fartyg.