Fisken på återtåg i norr

Från Norge kommer nyheter om att vissa fiskarter åter börjar ta sig norrut i Atlanten, speciellt i Barents hav. Mönstret känns igen från 1920- och 1930-talen då vattnen i området såg stor tillväxt i sina fiskebestånd. Även tidigare var torskfiskeriet i norra Atlanten viktigt. Från Island och Nordnorge exporterades överskottstorsk till Europa redan runt 1000-talet. Gemensamt är att dessa torskperioder sammanföll med varma epoker, precis som vi haft på senare tid. Varmare har kunnat strömma in i området vilket fört med sig fler fiskar och mer mat till dem.

Under första hälften av 1900-talet var hela Nordatlanten känd för sina stora tillgångar av bland annat torsk. Bestånden blev dock kraftigt reducerade när det blev kallare framåt 1960-talet. Inte bara Barents hav såg stigande fiskebestånd. Även kusterna utanför Island och Grönland såg växande bestånd. Längst Grönlands västkust kunde man till och med fiska torsk 120 mil längre norrut än tidigare. Det är nästan en hel sverigelängd (Sverige är drygt 150 mil långt).

Storleken på fiskarna var inte heller dålig. Under de varma årtiondena var fisken uppåt 50% större än vad den hade varit under de förgående kallare åren. Möjligen skulle det kunna hänga ihop med bättre tillgång till mat i kombination med temperatur. Från erfarenhet vet man att bättre årskullar fås vid varma år än kalla.

De senaste åren har åter fisken börjat återvända norrut, och i Barents hav är bestånden nu i nivå med hur de var under varma 1920- och 1930-talen. Ännu har dock inte någon motsvarande ökning skett utanför Island eller Grönland. Om det kommer återstår att se. Men det verkar finnas klara och tydliga samband mellan ökad vattentemperatur och större fiskebestånd i Nordatlanten. Det ger också ökad kunskap i hur havens variationer ser ut på längre sikt och hur fiskbestånden reagerar på klimatförändringar. På så sätt får vi bättre redskap att göra en korrekt tillståndsbedömning för hur haven skall förvaltas för framtiden.