Från Heestrand till Havstenssund

Det är härligt att komma ut när isarna smält bort och våren tagit fart! Ännu härligare är det att komma ut i kajak och säsongen satt igång på fullaste allvar. Valborgshelgen spenderades i kajak längs den svenska västkusten. Tillsammans med våra kära vänner Torbjörn, Kathrine, Fred och Lars tog vi en tur med start i det lilla samhället Heestrand strax söder om Hamburgsund med slutdestination Havstenssunds skärgård. Vi packade kajakerna och startade bilfärden från Lysekil med destination Heestrand sent under eftermiddagen den 29 april. Framme på isättningsplatsen var vi cirka en timme senare. Klockan hann slå 1900 innan vi fått av, packat och sjösatt våra kajaker. Men vad gör det när solen är uppe till 2100 och det förblir ljust länge så här års? Vattnet var behagligt varmt. Min vattentermometer visade på 8 grader under torsdagskvällen, men detta steg under helgen till 10 grader på söndagen.

Eftersom vi bara skulle sparka igång vår helgtur valde vi att styra kajakerna mot ön Dannemark rakt utanför Heestrand. Så det blev en kort paddeltur på bara någon halvtimme denna härliga, soliga aprilafton. Framme på Dannemark slog vi läger på stranden längst ner där det fanns lite gräs. Precis bakom finns det en stor gräsplan, men där får man inte slå läger eftersom det är en fridlyst skalbank.

Efter kvällsmaten tog vi en promenad över ön för att spana in de stora vågorna som slog in över klipporna på den sida som vetter mot havet. På vägen stannade vi och loggade geocacharna GC154KZ och GC70B8. Har inte haft så mycket tid för att leta skatter på senaste året, så det var skönt att få avverkat i vart fall två stycken nu. De övriga hade inte cachat tidigare och tyckte det verkade mycket spännande, så nu får vi väl se om de också sätter igång.

Utvilade vaknade vi på valborg och fixade en god frukost bestående av äggröra och stekt korv. Vi slösade inte mycket tid på småprat under morgonen utan packade våra kajaker och sjösatte dem redan vid 0930-tiden. Planen för dagen var inte att paddla speciellt långt, men med sydvästlig vind i smått tilltagande styrka kom vi betydligt längre än beräknat. Vi paddlade längs utsidan av Lilla Hamburgö och sedan in i vackra Fjällbacka skärgård, mellan Trinisla, Gåsön, Hästvam och Florön innan vi slutligen paddlade upp längs östsidan av Dyngön. Där gick vi i land i den nordligaste viken för att avnjuta vår lunch innan vi fortsatte nordost mot Porsholmen, som var vår tänkta övernattningsö från början. Eftersom vi var framme vid Porsholmen redan vid lunch bestämde vi oss för att fortsätta och svängde därför norrut och tog oss förbi Musön på västsidan. På Musöns nordsida paddlade vi förbi en liten sälkoloni. Sälarna fattade, som vanligt, stort intresse för våra kajaker och visade sig inte vara speciellt rädda. Några av sälarna dök upp bara någon meter framför kajakerna och spanade nyfiket på vad vi gjorde. Vi fortsatte paddla norrut mot Stora Måkholmen, som är känd för sin fina strand och bra tältplatser. Sälarna hade vi hack i häl hela vägen. Framme på Stora Måkholmen tog vi en liten fika och gick i labyrinten innan vi satte oss i kajakerna igen. Det hade börjat blåsa upp, så att stanna på ön var inget alternativ för natten.

Efter att ha passerat förbi Otterön och Pinnön kom vi slutligen fram till Käften, en liten ö utan för lilla samhället Sandhaken. Käften har en tältplats inträngd i en klyfta mellan två bergstoppar precis nere vid vattnet, vilket gör platsen väldigt mysig och intim. Tur var det att vi hann komma fram till Käften innan kvällen kom, för precis när vi slagit upp våra tält öppnade sig himlen och regnet öste ner under någon timme. Det blev en mysig stund under tarpen, och en behövlig vila för kroppen efter 23 kilometers paddlande. Under kvällen och natten tilltog vinden rejält och det kändes som om tälten skulle lyfta från marken. På grund av vinden kunde vi inte komma ifrån Käften under lördagsförmiddagen. Vågorna var allt för höga och nästa etapp norrut är den ökända Tjurpannan som man inte under några omständigheter vill eller bör passera när det blåser kuling.

Eftersom några av våra vänner (Björn och Susanne) anslöt sig till turen under lördagen passade vi på att utnyttja möjligheten att lyfta kajakerna upp på en bil och köra förbi Tjurpannan utan att paddla den. Visst, lite fusk kanske, men hellre det än att sitta i några timmar i höga, brytande vågor mellan vassa skär. Helt sonika paddlade vi in till Sandhaken strax innanför Käften och blev hämtade med bil och tog oss norrut till Havstenssund där kajakerna sattes ner i vattnet igen.

Från Havstenssund tog vi oss över sundet och paddlade runt Kalvön. Både Fred och Lars har sommarhus på ön, så det tänkte vi ta en titt på. Nu hade vinden avtagit nästan helt och det var nästan stilla vatten att paddla i. När vi anlände till Kalvön bestämde vi oss för att tälta i Freds sommarhus trädgård. Solen värmde gott under eftermiddagen så det kändes som det enda förnuftiga att göra. Vi bar också upp kajakerna till trädgården eftersom huset ligger en bit från stranden. Efter en välbehövlig måltid gick vi en tur till småbåtshamnen och tittade på Lars och Freds båt samt gick en sväng upp på bergen på ön och spanade ut mot Kosterarkipelagen i nord innan vi vände hemåt. Tillbaka i trädgården fixade vi efterrätt i form av pannkakor, fruktsallad, grädde och portvin innan vi somnade för kvällen. Det var tämligen kallt under kvällen, så dels fick inte portvinet bra temperatur och dels frös jag lite om fötterna på natten, men vad gör det när man kan ta på sig ullstrumpor?

Söndagsmorgonen blev sovmorgon. Vi vaknade först klockan 1000 och kom iväg runt 1130, vilket var lite sent. Vi satte i kajakerna på andra sidan Kalvö, tätt på huset där vi sov. Eftersom vi bara skulle in till Havstenssund valde vi att paddla medurs runt Kalvö på utsidan. Utanför gick det en del dyning, men inget som var några problem och ganska snart kom vi in i skyddat vatten igen. Ganska snart tog vi lunch på den lilla ön Ursen, strax efter vi rundat nordspetsen på Kalvö. På Ursen hittade vi en liten strand som vi alla åtta trängde upp oss på. Härifrån var det sedan oerhörd lugn, solig, varm och skön paddling in till Havstenssund. Vi tittade också till Amundsholmen, som skall vara en bra tältplats. Och ryktet stämmer finfint. Så där blir det nog att sova när vi är i området nästa gång.

Vi kom in till Havstenssund strax efter 1830. Något utmattade efter dessa dagars paddling, men ändå stärkta med energi, fick vi packat in allt i bilarna (som hämtades från Heestrand) efter några timmar och kosan styrdes hem till sommarhuset i Lysekil. Gissa om man sov gott natten till måndag.

Jag noterade under paddlingen tre saker som alla hade med isen att göra:

1. Isen hade verkligen tagit död på enorma mängder ostron. I varje vik, precis överallt, låg skal av döda ostron. Jag kan inte se skillnad på vanliga ostron och de japanska ostronen (antar de har mest med storleken att göra), men jag kan ju bara anta att det var japanska ostron som låg döda överallt. Till sommaren får man alltså ta det försiktigt när man badar eftersom ostronskalen är rakbladsvassa.
2. Jag såg nästan inte en enda havstulpan någonstans. Även dessa hade isen skrapat bort. Där det förr satt stora mängder havstulpaner fanns det nu bara en vit fläck av kalkunderlag kvar, men inga spetsar. Garanterat kommer havstulpanerna snabbt tillbaka igen, men om man skall halka med rumpan nedför en klippa så är det nu man skall passa på om man inte vill riva upp sig.
3. Få bryggor hade klarat sig från isens hårda behandling. Kanske hade 80% av alla bryggor i skärgården isskador. Mest innebar skadorna att pålarna lyfts en bra bit upp ur leran, på vissa platser med uppåt 2-3 meter. Det gör att bryggorna snarare ser ut som landgångar till stora passagerarfärjor än små gulliga sommarbryggor för småbåtar. Andra bryggor var sneda och danna efter isen totalmanglat dem med all sin kraft. Bryggbyggarna går en väldigt lukrativ högsäsong till mötes.