Grattis på 10-årsdagen!

För tio år sedan förbands Sverige och Danmark igen med en permanent fast förbindelse för första gången på tusentals år. Öresundsbron var en viktig vitamininjektion i det syd- och västsvenska livet med allt fler människor som tog sig till kontinenten. Bron tillkom inte helt utan protest. Tvärtom. Protesterna var ganska stora. Framförallt var många oroliga för Östersjöns havsmiljö eftersom problemen började gå upp för många runt denna tid. Det gick ju till och med så långt att miljöminister Olof Johansson avgick ur den dåvarande regeringen Bildt. Trots att det i vetenskapliga undersökningar framkommit att bron knappast skulle påverka Östersjön var många emot den av just miljöskäl. I en tämligen onödigt negativ och dyster artikel i SvD framkommer det att Olof Johansson fortfarande tror att bron har negativ inflytande på Östersjön – trots alla uppföljningsstudier som pekar på motsatsen. Sanningen är den att friktionen i Öresund rent naturligt är väldigt stor, och om man stoppar i lite extra stolpar så höjs inte friktionen nämnvärt. Däremot kan stolparna fungera som rev och frizoner för diverse marina organismer. Det har man ju också funnit är fallet.

Miljöargumenten mot bron fortsätter även idag, om än i annan form. Nu är det trafiken som är problem. Och visst, det kan det mycket väl vara. Men jag ser inte att det är bilismen som är det största problemet utan snarare bränslet de kör på – och där kan vi ställa om.

I ovannämnda SvD-artikel försöker man utmåla Skåne som någon form av förlorare på bron. Det är “bara” 18000 som pendlar till Danmark från Sverige, och endast 600 åt andra hållet. Danska staten håvar således in miljarder kronor i skatteintäkter… Varför detta skulle vara dåligt för Sverige förstår jag inte eftersom jag anser det är bättre att 18000 människor har arbete än att de är arbetslösa. Från danskt håll, i en ledare i Politiken, är man glad över att så många svenskar arbetar i Köpenhamn. Svenskar är billig arbetskraft och det har hjälpt kyla av den annars överhettade danska arbetsmarknaden i Köpenhamnsregionen. Det kan vi tacka bron för. Och att Danmark inte blir överhettat är också bra för Sverige.

I en debattartikel i DN förelås nu också ytterligare en bro över Öresund, nämligen mellan Helsingör och Helsingborg. Tiden kommer nog även för detta, det är jag säker på. Och i Politikens ledare beskriver man att Danmark har fått mersmak på brobyggandet. Nu drömmer man om ytterligare broar som knyter landet närmre. Närmast är Fehmern bält-förbindelsen och därefter kanske till och med en Kattegatbro. För visst är det så att broar förenar. Det är oundvikligt.

I motsats till SvDs dystopiska brouppfattningar hyllar Politiken att bron knutit länderna till varandra. Att Malmö skulle kunna beskrivas som en förort till Köpenhamn ses mest som något positivt i Danmark medan man från SvDs håll mer ser det som ett problem. Men vad gör det om bron används mest av svenskar? Det är ganska naturligt. Det är precis som trafikforskare Per Homann Jespersen från Roskildes universitet säger

I Danmark opfatter vi Sverige som et fritidsparadis, hvor vi kan sejle kano og samle svampe. For svenskerne er København en europæisk storby med forlystelser, musik og kultur. Og storbyer er mere populære end natur. Tivoli trækker simpelthen mere end Söderåsen.

Men är det verkligen något negativt? Absolut inte. Det är en win-win situation för båda länderna. Dessutom, nu behöver ju Kungen inte längre vänta på att isen skall lägga sig om han skulle känna för att invadera Danmark. Istället kan han enkelt ta vägen över bron.