Historiska ögonblick: Henry Ellis

Henry Ellis var en pionjär inom marin forksning, även om han inte själv visste om det. Född på Irland, uppväxt till havs och död i Italien. Under sin ungdom begav han sig ut på expeditioner för att hitta den berömda nordvästpassagen. Dock utan att lyckas (första gången det lyckades var 1906). Ellis var en hängiven experimentalist. Han älskade naturvetenskap och att göra experiment. Sådana saker stod därför ofta på schemat.

Mellan åren 1750 och 1755 var Henry Ellis kapten ombord slavfartyget Earl of Halifax. Han förhandlade sig till krigsfångade slavar av stammar i Afrika och förde dem över till Jamaica. Under de tre slavresor som Ellis genomförde sysselsatte han sig med diverse experiment mitt ute i tropiska Atlanten. I ett känt brev till prästen Stephen Hales (senare publicerat i  Philosophical Transactions of the Royal Society of London år 1753) beskrivs dessa experiment. Ellis använde en spann med lock, vilken var fäst på en lång lina som fördes ner i djupet. Spannen höll sig öppen under nedfärden, men när linan drogs upp igen stängdes spannen, vilket gjorde det möjligt att få upp vatten från stora djup. I spannen fanns också en termometer. Ellis noterade det varma ytvattnet var koncentrerat till ett tunt lager vid ytan. Dessutom hittade han att det på någon kilometers djup fanns ett lager av mycket kallt vatten. Denna upptäckt skulle visa sig vara av stor nytta för besättningen:

By its means we supplied our cold bath, and cooled our wines or water at pleasure; which is vastly agreeable to us in this burning climate. – Henry Ellis, 1751

Ellis själv forstod aldrig vad det egentligen handlade om eller vad han av misstag hade råkat finna. Idag vet vi att det kalla vattnet härstammar från polarregionerna, och i detta fall Arktis. Det kalla vattnet transporteras söderut från Arktis, där det bildats av sjunkande varmare nordgående ytströmmar. Ellis upptäckt av det kalla vattnet var en del av den termohalina cirkulationen, vilket är ett globalt nätverk av havsströmmar som fördelar salt och värme runt i världshaven.

Inte nog med att Ellis var den första att ta upp vatten från så stora djup, han var också den första att använda termometer på sådant djup. Det skulle dröja åtskilliga årtionden innan något ens i närheten i djup mättes igen, och det skulle också ta minst ett halvt århundrade innan en teori för den storskaliga havscirkulationen postulerades – mycket tack vare Ellis egna fynd. Tänk om Ellis hade vetat om detta!

Intressant? Läs mer om historia, havet.