Kajaktur i Gullmarsfjorden
Under lördagen den 18 april var det fantastiskt fint väder. Eftersom jag och Jens befann oss i Lysekil, där vi har våra kajaker, kände vi för att komma ut en tur i det härliga vädret. Tyvärr var våra vänner från Nautopp upptagna på annat håll, så vi fick bege oss ut själva. Det var årspremiär och länge sedan vi paddlade sist (28 december för att vara mer noga), så det pirrade lite extra över att få komma ut. Efter att ha satt på våra sprillans nya kajakhållare på bilen, och fått låna några spännband till kajakerna (oturligt nog glömde vi våra hemma i Danmark) begav vi oss så iväg. Vi ville paddla på känt vatten, men på ett nytt ställe. Därför begav vi oss ner till Holma inne i Gullmarsfjorden. Där kunde vi enkelt sätt i kajakerna och börja paddla. Vi paddlade först söderöver i fjorden, mot Lysekil, längs Stångenäsets östa sida. Jag ville spana in några av de små stränder som jag och mina vänner som barn alltid badade på under somrarna. Stränderna låg kvar, och allt var som vanligt. Efter lite sightseeing satte vi så kurs över fjorden till Stora Bornös sydspets. Stora Bornö är en av de stora öar som ligger en bra bit in i Gullmarsfjorden. Väl på sydspetsen fann vi en vacker liten lagun och sandstrand där vi tog oss i land. Helt själva i denna landsända kunde vi förtära vår medhavda lunch i solskenet lutandes mot en klippa i lä. Helt underbart.
Turen fortsatte sedan norrut längs Stora Bornös västra kust. Ön är ganska ogästvänlig med väldigt brant terräng. Ofta reser sig ön direkt upp ur havet med lodräta bergssidor, så det finns inte många ställen att komma iland. Det skapar också en speciell atmosfär att paddla längs ön. Vi fann också en ganska dramatisk formation med en stor klippavsats som hängde fritt ovanför vattenytan. Det var precis så att min kajak kunde komma under, så självklart tog jag tillfället i akt att undersöka saken närmre. Det låg fryssprängda stenar överallt, och det droppade lite vatten från sprickorna i berget. Men det var häftigt att komma tätt på.
Ytterligare en bit längre upp öns kust kom vi till den gamla hydrografiska forskningsstationen på Bornö. Här har jag varit några gånger tidigare i samband med kurser. Senast var jag där i maj när jag undervisade på en av de fältkurser i oceanografi som vår institution erbjuder i grundutbildningen. Det är alltid kul att komma dit, och känna hur de historiska spår som Bornöstationen har satt i svensk oceanografi (det var ju här som den marina forskningen i Sverige grundlades i början av 1900-talet).
Bornöstationen ligger mitt emot Holma, där vi satte i våra kajaker, så vi kände att det var dags att paddla hemåt igen. Turen blev inte så värst lång, bara drygt 7 kilometer, men det var en bra start på en – förhoppningsvis – härlig säsong med paddling.
Intressant? Läs mer om kajak.
