Läskigt med hackade mail

De senaste dagarna har det varit mycket prat om de e-mail som blivit hackade från Climate Research Unit (CRU) vid University of East Anglia. Mest fokus har mailet med följande formulering fått:

I’ve just completed Mike’s Nature trick of adding in the real temps to each series for the last 20 years (ie from 1981 onwards) amd from 1961 for Keith’s to hide the decline. [sic!]

Formuleringen kan te sig lite skum, men knappast man skall tolka det som folk gör. Snarare handlar det om att sätta rekonstruktionen i perspektiv till uppmätta data (som man i sin tur kan argumentera är bra eller inte). Vidare är det känt att det finns ett divergensproblem under senare delen av 1900-talet, vilket dock inte avspeglas i temperaturer.

Det finns egentligen två sidor av detta, som båda går hand i hand. Det ena är att privat mailkorrespondens blir offentlig, vilket är tämligen läskigt ur många aspekter. Jag får snabbt tankarna på vad egentligen FRA sysslar med eller vad datalagringsdirektivet kan komma att ställa till med. Det andra är tonen mot andra människor i dessa mail. Visst kan man tycka att folk är orimliga eller rent av dumma, och det är lätt att uttrycka det i ett privat samtal där motparten förmodligen inte är delaktig och kan försvara sig, men man hade sällan uttryckt sig på samma sätt i offentligheten. Visst, dessa mail var inte avsedda för offentligheten, men det är ändå smått skrämmande att läsa de diskussioner som pågår i mailen om vilka forskare som är bra och dåliga, hur man skall undvika att få lämna ut data (vilket jag dock tycker man MÅSTE göra) samt hållningen mot avvikande åsikter och tidsskrifter som publicerat avvikande resultat eller artiklar av författare med åsikter som mailkorrespondenterna inte delar. Det är ett urplock av mail, och det kan ge saker ur kontext, men ändå…

Trots att jag tycker det är läskigt att folk publicerar hackade privata mail så kan den som är väldigt intresserad att läsa dem göra sökningar bland mailen här, samt läsa sammanfattningar (med länkar till respektive mail) från ett urval mail här.

Sveriges Radio och Aftonbladet har skrivit kort om detta, även om jag tycker deras rubriker är olyckliga.

Noterar också att Karin Bojs på DN har skrivit om det, varpå hon bland annat konstaterar:

[forskarnas] resultat granskas noga när de publiceras i världens ledande vetenskapliga tidskrifter.

Om det ändå vore så väl att resultaten granskats noga, men så är inte alltid fallet. Av egen erfarenhet har jag märkt att reviewaren uppenbart sovit när han eller hon läst min artikel, eller inte läst den alls (alternativt inte fattat ett skvatt – konstigt då att de övriga reviewarna har det), eller i vart fall inte speciellt noga. Sånt märks väldigt tydligt på de reviewsvar man får tillbaka. Jag har starka misstankar att det inte bara är mina revieware som skippar artikeln/sover den igenom. Tack och lov gör dock majoriteten ett bra jobb och kommer med konstruktiv kritik som förbättrar artiklarna ännu mer, det skall de ha stor cred för.