Limfjorden – fjord eller sund?

Som Vendsysselbo har Limfjorden en viktig betydelse. Det är den som avgränsar Nordjyska ön mot övriga Jylland. Men har det alltid varit så? Nej, inte alls. Den nuvarande ordningen med en ö på toppen av Danmark är knappt 200 år gammal. Dessförinnan var hängde det hela ihop i en stor landmassa, och Limfjorden var just en fjord och inte ett sund, som idag. Men låt oss ta det hela från början.

Maringeologiska undersökningar har visat att Limfjorden under större delen av sin existens varit ett sund, och inte en fjord. Inte så konstigt kanske eftersom Limfjorden i sin mer fjordliknande fas i princip alltid varit öppet mellan samhällena Hals och Egense i den östra änden. och sträckt sig hela vägen över till västkusten. På västkusten har en mycket smal landremsa på bara några hundra meter eller enstaka kilometer skiljt fjorden från Nordsjön. Under perioder med hög vattennivå i världshaven har vattenmassor lätt kunnat tränga över land och skapat förbindelser från Nordsjön till Limfjorden. Limfjorden stängdes till kring år 750 f.kr och gick in i sitt fjordliknande stadie. Fjorden förblev stängd i sin västra ände i nästan 1000 år innan den åter öppnades upp, förmodligen som följd av stigande havsnivåer och stormfloder.

När vikingarna härjade som bäst använde de ofta Limfjorden för sina resor från Kattegatt till Nordsjön. Det finns belägg för att Knut den Store år 1027 kom in i Limfjorden från väst när han seglade från England till Danmark. Några år senare använde Knut den Helige, Limfjorden som samlingsplats för sina 1000 krigsskepp som skulle avsegla mot England för att plundra. Att de däremot inte kom iväg hade dock inte med Limfjorden att göra. Den danska historikern Saxo Grammaticus skrev under 1200-talet att Limfjorden sandade till i sin västra ände kring år 1200. Detta stämmer också bra med sedimentkärnor, som visar på betydligt mindre turbulenta förhållanden. Bortsett från att den Lilla Istiden bjöd på något fler stormar än idag, och därmed några få stormfloder som bröt igenom fördämningen i väst, höll sig Limfjorden med endast ett inlopp i öster. Det hela skulle dock förändras under 1800-talet första hälft.

Torsdagen den 3 februari 1825 stormade det rejält längst den danska västkusten. Nordsjöns stora vågor slog hårt mot kusten, och lyckades bryta sig igenom den smala landremsa som förenade Vendsyssel-Thy med Mittjylland. En öppning bildades vid Agger Tange. Limfjorden, som vid den här tiden hade betydligt lägre salthalt, fick se stora mängder saltvatten tränga in. Detta gav naturligtvis enorma konsekvenser på ekosystemet. Krönikor vittnar om miljoner döda fiskar och hur hela fiskenäringen i området slogs ut fullständigt innan man hann omställa sig till nya betingelser (idag är Limfjorden vida berömd för sina ostronodlingar – och ostron var en av de organismer som invandrade i och med högre salthalt). Vid en senare stormflod 1862 öppnades ytterligare en passage mellan Limfjorden och Nordsjön, den nuvarande Thyborøn kanal, någon kilometer söderut från den gamla öppningen.

På grund av att strömmarna längs danska västkusten deponerar stora mängder sand i området blev den första passagen vid Agger Tange snart tillsandad. År 1877 var den helt tilltäppt. Men den andra passagen längre söderut förblev öppen med hjälp av omfattande mudderarbete. Under senare år har det förekommit diskussion om att åter stänga till den västra öppningen av Limfjorden. Utloppet skulle då ersättas med slussar, och förhoppningen är att översvämningar inne i fjorden, som idag är vanliga, blir mycket färre. Hur det blir med den saken är osäkert, men om man slutar muddra i väster kommer öppningen att stängas efter några år. Å andra sidan ger de ökade havsnivåerna en större risk att nya stormfloder, som kan penetera den redan smala landremsan, inträffar. Hur det blir med den saken får framtiden utvisa.

Intressant? Läs mer om limjorden, danmark, historia.