Modeller bättre än observationer?

Bland en klick av modellörer inom klimat/hav härskar synen att modellerna är såpass bra att de kan ersätta observerad data. Det är en åsikt jag har svårt att greppa. En modell kan hjälpa oss på många sätt; den kan föreslå hur en variabel skulle ha kunnat variera mellan två mätpunkter, eller ge förslag på vad som eventuellt skulle kunna ske i en potentiell framtid. Men det måste alltid följas upp med observationer för att verifieras. Det sista steget börjar nu allt fler vilja skippa. Under ett möte jag deltog i för ett tag sedan hade man en till synes seriös diskussion om varför vissa litade på observerade data när modeller visade något helt annat. Det är egentligen en smått surrealistisk diskussion; kan vi ersätta verkligheten med något förenklat, och få bättre och mer detaljerad kunskap?

Som modellör själv är jag medveten om att man lätt utvecklar en kärlek till sin modell, ungefär som det är ens eget barn. Man gillar inte riktigt när någon kritiserar den, och viftar bort invändningar om skumheter som allmän okunskap. Men jag har ännu inte fastnat i någon modell så hårt att jag ansett dess utdata vara mer korrekt än observationer. Snarare har det väl blivit tvärtom, men utan att för den sakens skull förkasta modeller. Om modell och observation skiljer sig åt ställer jag mig frågan “varför?”. Det är den springande punkten som nu allt oftare försöks undvikas. Att allt färre nu sällar sig till ett sådant förfarande bådar inte gott för framtiden enligt min mening. Modeller är bra, men man måste kunna hantera dem och känna till deras begränsningar. Små ofysikaliska tricks kan lätt ändra orealistiska data till något igenkännbart, men är det då en korrekt framställning och gäller det utanför den datamängd som man producerat? Det kan man inte svara på. Tyvärr har jag i tidningar och TV flera gånger, nästan varje vecka, sett/hört frasen “modellerna visar/säger att”. Min ryggmärg reagerar reflexmässigt negativt på ett sådant uttryck eftersom det faktiskt inte säger ett dyft om hur verkligheten förhåller sig eller om vi ens förstått den. Däremot ger det uppslag till att, med observationer, undersöka om det verkligen förhåller sig så.

Post to Twitter Post to Facebook Send Gmail

  • Tage Andersson

    En utmärkt illustration lämnar NASA. Klimatmodellerna anses ”validerade” om de kan beskriva historiska data, alltså data som är kända och använts för utvecklingen av modellerna. NASA beskriver 1998 denna övertro på modellerna: “Global records of surface temperature over the last 100 years show a rise in global temperatures (about 0.5° C overall), but the rise is marked by periods when the temperature has dropped as well. If the models cannot explain these marked variations from the trend, then we cannot be completely certain that we can believe in their predictions of changes to come.” http://www.gsfc.nasa.gov/gsfc/service/gallery/fact_sheets/earthsci/eos/global_warming.pdf.
    För klimatologerna räcker det att modellerna kan förklara kända historiska data. Att modeller måste verifieras mot oberoende data är okänt för dem.

  • http://danielhansson.se Daniel

    Tage, är inte det ett problem generellt med modeller oavsett om det är klimat, hav eller andra discipliner? Att förutspå framtiden är tämligen svårt även med modeller. Därför måste man betrakta resultaten som ett av flera möjliga utfall – inte som idag, den sanna framtiden. Ett sådant förhållningssätt är dock ganska abstrakt för de flesta att hantera.