Nordisk kultur någon?

Ibland undrar jag om inte de nordiska länderna skulle slå sig samman till en nordisk union istället för att engagera sig på olika håll som separata stater. En sådan sammanslutning inom EU (om man skulle besluta sig för att vara kvar, och därmed smyga in även Norge och Island) skulle ge Norden ett tämligen starkt kort.

Ett sätt att svetsa de nordiska folken tätare samman är att dela mer kultur. Från början ligger vi relativt tätt på varandra, och de nationella avvikelserna som förekommer är knappast till något större hinder. Därför har jag haft väldigt svårt att förstå varför de nordiska länderna inte har en gemensam TV-kanal där nordisk produktion får florera fritt. I många fall med samnordiska produktioner har utfallet blivit relativt lyckat och fått stor publik i alla länderna. Det bästa exemplet just nu är exempelvis hur Skavlan blivit populär i både Norge och Sverige. Som deltidsboende i Danmark tycker jag det är trist att de är utanför.

Att samarbetsorganisationen Norden nu tagit initiativ till utredning av en nordisk TV-kanal, och som politikerna är positivt inställda till, känns därför oerhört välkommet och inte en dag för sent. Vad en sådan kanal kan innehålla skall diskuteras, men jag hoppas att man går mer mot äkta public service, det vill säga mer kultur, samhällsprogram, debatt, dokumentärer och smalfilm – och tar bort de i min mening onödiga underhållningsprogrammen på fredag- och lördagkvällarna. En blandning mellan Axess TV, TV8 och Kunskapskanalen, med nordisk produktion, vore optimalt. Men kanske är det att önska för mycket. Bara tanken på om en sådan kanal skulle kunna få tillgång till de statliga tv-stationernas arkiv är ju svindlande. Tänk vilken guldgruva det skulle kunna bli!

“Men, men, men” kanske någon nu invänder, “det är en språkbarriär som gör det svårt att sända sådan tv”. Möjligen, men det kanske är just på grund av denna psykologiska språkbarriär – för den är inte reell – som just en samnordisk kanal vore utmärkt. Självklart bör en sådan tv-kanal vara textad, men ganska snabbt kommer tittarna också att inse att språkskillnaderna faktiskt inte är så stora som många målar upp en bild av. En nordisk tv-kanal kommer att bryta ner dessa språkhinder och göra oss vana vid våra grannars språk. Kanske kan det även i förlängningen få fler folk att våga ta steget och flytta till något av de andra länderna när man på ett lättare sätt både kan få bättre kunskap om språket, men också om det land man är intresserad av att bosätta sig i. Idag är det ofta pinsamt hur lite nordbor förstår varandra i de olika länderna. En dansk i Sverige blir ofta bemött som ett UFO, och i de inre delarna av Danmark kan en svensk inte göra sig förstådd. Att använda engelska som lingua franca känns inte heller direkt optimalt när vi ändå har en stark resurs i de språk vi använder till dagligt.

Vi måste börja någonstans om norden skall få en tydligare, starkare och mer enhetlig röst mot världen. En tv-kanal är ett bra steg att ta för att stärka den nordiska identiteten och samhörigheten.