Sverige står och stampar
Vad har hänt med Sveriges ambitioner egentligen? Nej, jag tänker inte på Sverige som helhet, för det är en allt för stor fråga att tackla på denna lilla blogg. Det jag snarare tänker på är vad som har hänt med Sveriges ambitioner att vara en ledande nation på marina frågor. Det trummades ut stort att havsmiljöfrågor skulle vara en paradfråga inför Sveriges EU-ordförandeskap. Vad har hänt sedan dess? Visst, vi är “bara” halvvägs genom ordförandeskapet, men jag börjar nog att bli lite orolig. Än så länge har jag varken sett eller hört några tecken på att havsmiljöfrågor börjat diskuteras inom EU. Östersjön skulle ju vara ett prioriterat område. Regeringen har sedan tidigare öronmärkt några hundra miljoner kronor specifikt för Östersjöns havsmiljö (senast ytterligare 105 miljoner i senaste budgeten vilket gör den totala summan till 300 miljoner), och det är ett mycket välkommet initiativ. Inga andra regeringar har gjort någon sådan specifik satsning förut, så det är jättekul att det sker nu. Men sedan då? Sverige kan inte sköta allt på egen hand. Vi måste ha internationella överenskommelser om vi skall komma någonvart. Det räcker inte med att Sverige skall visa vägen, nej, snarare måste hela regionen visa vägen. Att tygla vanorna hos 85 miljoner människor är inte helt lätt, och än mindre att komma överens, det är ändå 12 länder som bör enas (allt från Danmark i väst till Ryssland, Vitryssland och Ukraina i öster, från Finland i norr till Tjeckien och Slovakien i söder). EU är ett mycket bra sätt få fart på frågorna, men inget sker. Eller så gör det det, men inget sipprar ut till allmän kännedom. Det vore skönt om man åtminstone fick någon form av inblick i vilka diskussioner som förs. Frågor med lite insyn tenderar att bli allt för urvattnade i förlängningen.
Men det är inte bara frånvaron av havsmiljöfrågor på EU-nivån jag är oroad för. Under de senaste åren har det varit enorm uppståndelse inom den marina forskarsamhället om hur Sveriges framtida marina forskning skall organiseras. Havsmiljöinstitutet etablerades och skulle, vad jag förstod, vara i full operation när EU-ordförandeskapet kom till Sverige. Visst, Havsmiljöinstitutet är instiftat, men det verkar inte vara så mycket fnurr på det ännu. Det finns i skrivandets stund ingen hemsida (om det nu är den officiella hemsidan), och det är det minsta man kan begära i dagens informationssamhälle. Det blir dessutom inte bättre av att den nuvarande “blanka” hemsidan sett likadan ut i ett halvår. Utöver det så verkar rekryteringen till vissa nyckeltjänster inom institutet fortfarande pågå, så det är knappast så att organisationen är på plats – trots att det pratades om institutet under ordförandeskapet skulle spela en central roll och vara något för andra länder att vara lite smått avundsjuka på. Nej, här har Sverige på denna punkt misslyckats, i vart fall när det gäller att hålla en vettig tidsram. Känns som frågan började diskuteras redan när jag började på min doktorandtjänst, vilket var våren 2004, och det är ännu inte färdigt.
Nu föreslår regeringen också att inrätta en ny myndighet, som skall samla den marina kompetensen i sitt paraply. Detta är jag mycket positiv till, och det borde Sverige ha gjort för länge sedan. Förhoppningsvis ökar det effektiviteten i det marina Sverige om även den politiska nivån är organiserad på ett vettigt sätt. Risken är väl dock att det tar lång tid innan även denna myndighet är färdig att inrättas. Kanske borde man också ta steget ännu längre och inrätta marina forskningsinstitut vid de universitet och högskolor idag som redan bedriver marin forskning. Göteborgs och Stockholms universitet har alla förutsättningar för sådana institut om alla marina institutioner och avdelningar samlades under ett tak. Kanske skulle det även öka samarbetet över disciplingränser, vilket är något som är starkt frånvarande i Sverige i motsats till marina institut i utlandet.
Det känns som att Sverige har alla förutsättningar för att lyckas på att bli en ledande nation inom havsmiljöfrågor och marin forskning, men hela processen har tagit så lång tid och jag ser ännu ingen förbättring. Kanske är jag på fel nivå i hierarkin för att se förändringen, men det känns ju som om hela marina Sverige – oavsett akademisk prestation eller tjänstemannanivå – vid det här laget borde fått mer information om status både om det marina Sverige och hur Sverige agerar mot andra länder, framförallt under EU-ordförandeskap där havsmiljöfrågor är en prioriterad fråga. Just nu upplever jag bara kaos och allmän ryktesspridning framför något organiserat och konkreta fakta. Eller så är jag bara gnällig.
Intressant? Läs mer om östersjön, eu, sverige, samhälle, politik, forskning.
