Bottenvikens isläge den 9 januari 2010. Bilden är ett urklipp från SMHIs iskarta.

Att issäsongen i Östersjön kommit igång märks tydligt på alla sökträffar bloggen just nu får på termer som “isläget” och “is i Bottenviken”. Det gör att mitt inlägg från förra året, Isnörderi – om isläget i Bottenviken, blivit läst många gånger den senaste veckan och förtjänat en uppdatering.

Den senaste tidens väldigt kalla läge har självklart gynnat isbildningen runt om i Östersjön. I början av december låg havsområdena fortfarande isfria och vattentemperaturerna var då på de flesta håll någon eller några grader över det normala. Det fanns risk för en mycket lindrig isvinter. Nu har situationen förändrats markant. I nästan hela Östersjön ligger ytvattentemperaturerna under det normala och isen har växt till sig ordentligt på många håll. Om vinden dessutom avtar kan vi se en mycket snabb tillväxt av is i hela Östersjön.

I dagarna har Bottenviken blivit belagd med is överallt enligt dagliga iskartor från SMHI. Förvisso finns det områden med nyis, men dessa kommer att övergå i annan isklass ganska snabbt. Att Bottenviken är fullt isbelagd drygt en vecka in i januari är normalt. De senaste åren har området dock isat till ovanligt sent, oftast inte förrän början av februari. Förra året var Bottenviken isbelagd runt alla hjärtans, året dessförinnan först i slutet av mars.

Som du förstår är tidpunkten för Bottenvikens tillfrysning väldigt varierande. Bara de tre senaste åren bjuder på tre olika månader, från början av januari till slutet av mars. Men varför denna “besatthet” med tidpunkten för tillfrysningen av Bottenviken? Jo, när området norr om Kvarken fryst kan man egentligen prata om att minimat för vad som skall frysa en vinter har uppnåtts. Vintern 2008, då området frös till i slutet av mars, blev endast 49 000 kvadratkilometer av Östersjön fruset som mest. Det är den minsta areal som uppmätts sedan 1720. Dessförinnan var minsta rekordet 52 000 kvadratkilometer, vilket uppnåddes vintern 1989. Denna areal motsvarar alltså ungefär den tid det tar för Bottenviken att frysa till (hjärngymnastik – mäta areal i tidsenhet). Så för vintern 2010, som vi nu befinner oss i, har den minsta areal isen bör uppnå alltså nu uppnåtts i tidiga januari. Det är fint eftersom issäsongen fortsätter ytterligare några månader ännu. Det finns därför stora möjligheter att se ordentligt med spännande istillväxt denna vinter. Har vi tur kanske vi får några hundratusen kvadratkilometer is. I Östersjön klassas en isvinter som normal om det finns mellan 139 000 till 279 000 kvadratkilometer is. Förhoppningsvis slår vi isvintrarna 2003 (236 000 kvadratkilometer is) och 1996 (262 000 kvadratkilometer is). Det hade varit lite kul om vi dessutom kom över 279 000 kvadratkilometer is så att vintern blev klassad som svår. Senast det skedde var 1985 (355 000 kvadratkilometer is), 1986 (337 000 kvadratkilometer is) och 1987 (405 000 kvadratkilometer is). Det finns alltså stor anledning att återvända till detta ämne senare i år. Istillväxten kan fortsätta ännu i två till tre månader innan maximala isutbredningen är nådd. Normalt sker det någon gång mellan slutet av februari och slutet av mars med tyngdpunkt på de tre första veckorna av mars.

Vintern 2007 var Bottenviken tillagd redan den 7 februari (vintern slutade som något lindrigare än normalt). Vintern  2006 tillades området den 18 februari, och slutade sedan som en normal vinter med is söder om Åland. Året dessförinnan, vintern 2005, var Bottenviken tillagd den 24 februari. Slutresultatet från den vintern blev att den klassades som normal. Vintern 2004 nådde isläggningen norra Kvarken den 6 februari, och totalt klassades isvintern som normal.

Det blir spännande att se hur denna vintern klassas enligt sin isutbredning. Någon gång under de två första veckorna i mars brukar den maximala isutbredningen äga rum. Så det finns all anledning att återkomma till detta ämne under våren.

Läs mer:

• SMHIs istjänst
• Polarview – isläggningsprognos
• Finska Östersjöportalen om isvintrar

Intressant? Läs mer om is, östersjön, bottenviken.

Det är tydligt i mätningarna att salthalten minskat sedan 1980-talet, men också att det skett en ökning i färskvattentillförseln. När det gäller det sistnämnda är det miniminivån som höjts samtidigt som maximinivån minskat något. Rent instinktivt skulle jag nog inte vilja säga att det primärt har något med ökad nederbörd att göra. Snarare verkar det som om vattenkraftsutbyggnaden har ett finger med i spelet. Vattenkraften modulerar färskvattentillförseln genom att minska på utrinningen under sen vår och tidig sommar (magasinerar) och släpper ut det under den period då nederbörden är fastlåst i form av snö (producerar el under vintern). Eftersom årsmedelvärdet är cirka detsamma bör alltså salthalten inte påverkas nämnvärt. Men, det är möjligt att avrinningen i medeltal ökat en smula och att det såklart skulle kunna ha en viss effekt. Men för att förstå vart de stora förändringarna skett måste man se hur färskvattentillförseln förändrats på måndasbasis över åren. I figuren nedan har jag plottat upp flodtillförseln till Bottenviken för åren 1950 till 2008 på månadsbasis och grupperat per säsong.

Omedelbart ser man att den största förändringen skett under vintertid, då mer vatten rinner ut, samtidigt som det kommer något mindre vatten under sommaren och hösten. Det är en indikation på vattenkraftsutbyggnaden har haft ett genomslag. Om nederbörden därmed har ökat under sommaren, så har det inte haft genomslag i vattenutledningen till Bottenviken. Däremot kan det tänkas att det extra vattnet på sommaren istället lagras till vintern och släpps ut då, alltså försenat med några månader. Vi kan också se att det är en väldigt stor årlig variation på avrinningen, varför ett singulärt år inte spelar någon större roll för Bottenvikens saltbalans. 

Jag skulle däremot vilja vara lite försiktig med att peka ut förändringar i regionala klimatsystemet som en skurk. Salthalten i Bottenviken kan ju inte bli högre av sig självt, så länge inget tillskott sker. Tillskottet kommer från övriga Östersjön när stora saltpulser kan tränga in genom Öresund och Bälten och därmed ventilera (byta vatten och syresätta) bottenvattnet i centrala Östersjön. Det har varit mycket få stora inflöden sedan mitten av 1970-talet. Egentligen har bara tre inflöden skett av tillräckligt stor volym; 1983, 1993 och 2003. Varför det varit så få inflöden är inte riktigt fastlagt, och det har ännu inte gått att peka på klimatförändringar som en orsak. Oavsett har avsaknaden av stora inflöden gjort att hela Östersjön minskat sin salthalt. I figuren nedan visas en uppskattning av medelsalthalten i Östersjön över 1900-talet.

Samtidigt som Bottenviken har minskat i salthalt har också hela Östersjön gjort detsamma. Förändringar för Östersjön som helhet är inom de naturliga variationerna som vi kan förvänta oss. För Bottenviken däremot kan vi inte säga så mycket eftersom data under stora delar av 1900-talet är begränsat. Saltsituationen i Bottenviken bör dock onekligen hänga ihop ganska tätt med saltuvecklingen för resten av Östersjön. Med allt detta sagt skulle jag nog inte säga att förändringar i sommarnederbörden är orsaken till mindre salt i Bottenviken. Snarare är det en ganska stor kedja i ett komplext system som samverkar för att bestämma salthalten.

Vad gäller framtiden så är det ganska oklart hur salthalten i Bottenviken, men också hela Östersjön, kommer att utvecklas. Om nederbörden ökar finns det risk för att salthalten kommer förändras åt det sötare hållet, men man har ännu inte konstaterat en riktigt tydlig långsiktig ökning i vare sig nederbörd (i vissa områden syns en ökning, i vissa områden en minskning) eller salthalt. Men man får nog räkna med ganska stor variation och att det tar lång tid innan vi upptäcker om förändringen är permanent eller ej.

Intressant? Läs mer om östersjön, bottenviken, salthalt, nederbörd.