Den senaste djupmätningen är nyligen avslutad och fastställer djupet till 10 994 meter, med en osäkerhet om 40 meter. Det är mer än 2 kilometer djupare än vad Mount Everest är högt!

Mätningarna har genomförts av USA i ett led att kartlägga vilka resurser som ligger inom landets ekonomiska zon. Många tänker kanske inte på det, men väldigt stora territorier finns under vattenytan. För USA är hälften av totala ytan under vatten! För Sveriges del är motsvarande siffra ungefär 33%.

USA har flera öar i området. Den mest kända är Guam, som fungerar som en strategisk viktig ö för sjö- och flygbaserad militär.

Just nu är en expedition på väg till Titanic för att för första gången göra en omfattande undersökning av vraket. Expeditionen skall kartlägga fartygets skrov samt undersöka och finna över hur stort område spillror från fartyget ligger – allt i högsta möjliga upplösning och i tre dimensioner. Med dessa uppgifter kan man bedöma i vilket tillstånd vraket är och det finns farhågor att det riskerar att kollapsa inom en snart framtid. Man vill också undersöka vilka nya organismer som gjort vraket till sitt hem och därmed få en bättre bild av hur fartyg på så djupt vatten fungerar som artificiellt rev.

Expeditionen kan följas i realtid via deras hemsida samt Twitter-flöde.

Tidigare experiment har indikerat en mycket tydligare koppling till upptag av koldioxid vid järngödsling. Varför fungerade det inte den här gången? En förklaring till den begränsade blomningen kan ha varit brist på kisel i vattnet. Vid tidigare försök har stora mängder kiselalger blommat upp. Detta hände inte under LOHAFEX-försöket eftersom det tidigare på året redan funnits en större, naturlig algblomning som gjort slut på tillgängligt kisel. En slutsats man därför skulle kunna dra från experimentet är att järngödsling fungerar bäst i områden där kisel inte är en begränsande faktor, och att man då får en mycket större effekt. Att årets försök kan ses som en flopp är dock inte sant. Nu vet vi hur havet reagerar på järngödsling i en miljö där kiselalger inte blir en dominerande art. Resultaten är viktiga för förfining av metoden.

Läs mer:

• Press release: Lohafex provides new insights on plankton ecology – Only small amounts of atmospheric carbon dioxide fixed

Intressant? Läs mer om järn, alger, geoingenjörskonst.

I Östersjön är syrefattiga och syrefria områden något som förekommer naturligt. Men situationen har förvärrats under senare tid. Sedan början av 1980-talet har Östersjön dragits med långa perioder utan att nytt vatten har runnit in och syresatt bottnarna. Endast tre sådana inflöden har skett; 1983, 1993 och 2003. Detta har medfört seriöst försvårade förhållanden i Östersjöns vattenmassa. Utöver det har också den mänskliga faktorn, i form av högre utsläpp av näringsämnen, bidragit till mer biologisk produktion i de övre vattenlagren. När denna biologiska produktion dör, kommer materialet att singla ner till botten, där de bryts ner. Nedbrytningsprocessen är starkt syrekrävande.

Under hösten observerade SMHI att syrgashalterna i Östersjön var mycket låga. Syrebrist rådde i nästan en tredjedel av Egentliga Östersjön samtidigt som nästan en femtedel av bottenytan var syrefri. Det är den högsta siffran sedan ordentliga mätningar började 1960. I Gotlandsbassängen var situationen än mer akut då halva bottenarean var syrefattig och en fjärdedel var syrefri. Om inte nya inflöden sker inom kort tid kommer denna areal att växa sig än större.

Källa: SMHIs syrgaskartering

Intressant? Läs mer om östersjön, syrebrist, miljö.