Maximala isutbredningen i Östersjön mellan vintern 1720 och 2011. Den röda linjen visar ett glidande tioårsmedelvärde.

Skulle vindarna vända igen, och komma från det nordöstliga hållet, skulle isen kunna växa till sig igen och bli ännu större. Men det är inte sannolikt att så kommer ske. Ser man till långtidsprognosen för vädret kommer nu vindarna att primärt ligga från sydväst under en längre tid.

Maximala isutbredningen nås normalt i slutet av februari eller början av mars. Det finns ingen tydlig korrelation mellan hur sent maximala isutbredningen sker jämfört med hur stort istäcket blev. Istället är istäckets största storlek förmodligen mer beroende av längden på köldperioden, och dess styrka, snarare än tidpunkten för mest is.

Maximala isutbredningen och dagen då detta inföll (antal dagar efter nyår). Notera att grafen endast visar till och med vintern 2010. Det finns ingen stark korrelation mellan maximala isutbredningen och den dagen det infaller.

Februari har hittills bjudit på ganska blandat väder, men ett tag såg det illa ut för isläggningen. De varma temperaturerna i början av månaden stannade isbildningen och fick den till och med att dra sig tillbaka något. Kylan som nu dominerar fick vänt på den trenden. För tillfället kan jag konstatera att vi åtminstone kan klassa denna vintern som normal utefter utbredning. I den takt som kylan nu får isen att växa, ja, då kan vi om någon vecka till och med klassa vintern som svår. MEN, jag tror inte att den stränga kylan kommer hålla i sig så länge. Vi kommer förmodligen därför inte att att se en svår isvinter, även om vi till synes är väldigt nära. Hur stora arealer som behöver täckas för de olika isvinterklassningarna ses i bilden nedan, som jag gjorde till min avhandling.

UPPDATERING: SMHI skriver nu att 250000 kvadratkilometer täcks av is, eller knappt 60% av Östersjöns, Kattegatts och Skagerraks yta. Det är mycket, och den största utbredningen sedan 1987. Det är fortfarande inte en svår isvinter. För att det skall inträffa behövs över 271000 kvadratkilometer täckas av is. Men, om kylan håller i sig lite till så kan det gå.

Isvintrarnas klassifikation enligt maximala isutbredningen. Bilden får användas fritt.

Isutbredning den 8 mars 2010.

Isvintern har kulminerat och istäcket är nu på minskande. Maximala isutbredningen nåddes den 8 mars och enligt SMHIs uppskattningar uppgick då arean till (preliminärt) 240000 kvadratkilometer. Enligt klassifikationssystemet betyder det att isvintern var normal, vilket förmodligen kan låta som en överraskning för vissa. Dels beror det på att vi vant oss vid milda vintrar på senare år, dels beror det på vindmönster som packade isen på vissa platser och försvårade för fartyg. Dessutom var vattnet ovanligt varmt precis när issäsongen började, vilket gjorde att mycket av tiden som annars kunde bilda is gick åt att kyla av vattnet först. Det var bland annat anledningen varför man i december trodde att nuvarande isvinter kunde bli den mildaste någonsin. Hade vattnet alltså varit kallare hade isutbredningen förmodligen kunnat varit en hel del större och isläget betydligt svårare.

Isklassificeringen utgår från de data vi har om maximala isutbredningen mellan 1720 och 1995. Den tredjedel minsta utgör rangen för milda vintrar, tredjedelen med mest isutbredning är svåra vintrar och det däremellan är normalt. Utifrån detta ligger alltså nuvarande isvinter inom området för den tredjedel som klassas som normal. Senast en vinter hade en maximal isutbredning över denna area var 1996 då isen bredde ut sig över 262000 kvadratkilometer (2003 var nära med en area på 236000 kvadratkilometer).

Isbildningen var något sen i början av säsongen men upphämtade sig sedan och har därefter varit i fas, eller något tidigare, med vad som räknas som normalt.

Temperaturprofil från Byfjorden kl 1800 den 8 mars 2010. Klicka på bilden för att komma till realtidsmätningarna för senaste profilen.

Isarna börjar bli svaga, skriver Bohusläningen. Ja, isarna på västkusten alltså, speciellt dem utanför Uddevalla. Den senaste tidens töväder, om än med minusgrader på natten, har försvagat isarna ganska mycket. Enligt SMHIs iskarta är istjockleken cirka 20-35 cm utanför Uddevalla. Trots det stämmer jag starkt in i varningen. I mitt nuvarande postdokprojekt har vi sedan november en mätstation som var tjugonde minut mäter vattenkolumnen i Byfjorden utanför Uddevalla. När det var som kallast gjorde konvektionen i vattnet att temperaturen snart sjönk till nollgradigt, eller strax därunder (saltvatten har ju en lägre fryspunkt) ner till knappt 10 meters djup. De två senaste veckorna har dock temperaturen börjat öka igen eftersom varmare vatten från 15-20 meters djup tagit sig närmre ytan. Istället för någon minusgrad på tre meters djup är det nu frågan om 2-3 plusgrader, och det fortsätter öka. Det äter upp isen underifrån ganska snabbt. Det värsta skräckexemplet är nog Gullmarn utanför Lysekil vars tjocka islager kan spricka upp och försvinna på några få timmar om det gamla varma sommarvattnet kommer upp till ytan.

Är du intresserad av att veta mer om vårt projekt i Byfjorden, eller vill se våra mätningar i realtid är du välkommen att besöka projektsidan. Snart börjar vi pumpa också.

Bild över de olika isvintersvårigheterna enligt finskt klassifikationssystem. Röda färger motsvarar lindriga vintrar, blå en normal isvinter och gröna färger motsvarar svåra isvintrar. Bilden, som gjordes till min avhandling, får användas fritt med korrekt källangivelse.

Det danska Sjövärnet meddelade igår att det inte blir någon isvinter i Danmark. Även om de danska isbrytarna, som ligger i Frederikshavn, varit i beredskap hela vintern har de inte behövt användas mer än någon enstaka gång under januari. Att de skulle behöva användas senare i vinter är tveksamt då någon riktigt långvarig köldknäpp inte förväntas.

Från Sverige lyder däremot ett annat budskap. Här är hälften av våra kustvatten istäckta. SMHI uppgraderar också svårighetsgraden från normal till svår. Isutbredningen är ungefär som den var 1996. Angående svårighetsgrad så kan man läsa på Sjöfartsverkets hemsida att den gränsen går vid en yta av 193 000 km². Jag kan bara anta att även SMHI använder samma definition

Finnarna har uppskattat det nuvarande istäcket att vara 237 000 km². Eftersom de använder en annan isvintersklassning, och det är den jag är van vid, så faller nuvarande vintern under normal klassificering. Istäcket behöver upp i en yta av 279 000 km² för att klassas som svår. Det motsvarar ungefär arean från Gotlands sydspets och uppåt. I bilden här till vänster kan du se ungefärlig utbredning för olika klasser av isvinter enligt det finska systemet.

Isläggningen för de fyra veckorna, enligt nuvarande prognos, kan ses i större version om man klickar på bilden här till vänster.

Is i Östersjön. Foto: Hugovk

SMHI informerar att isutbredningen i Östersjön i slutet av januari var 175000 kvadratkilometer. Det motsvarar cirka 42% av Östersjöns yta. Då skall man komma ihåg att vi ännu är cirka en månad ifrån den tid då isutbredningen normalt når sin maximala utbredning, vilket normalt sker i slutet av februari eller de första veckorna av mars. Vi kan därmed utan överdrift konstatera att isläget kommer bli värre och ännu mer is kommer att bildas de kommande veckorna. Ser man till fyraveckorsprognosen på SMHIs PolarView kommer Östersjön vara nästan fullständigt istäckt i början av mars. Öppet vatten kommer det endast finns runt Gotland och öst om Bornholm. Denna del av Östersjön fryser alltid sist. Till och med västerhavet fryser till is före centrala Östersjön. Om denna prognos skulle slå in kommer vi få en isvinter som är direkt jämförbar med de svåra isvintrarna i mitten av 1980-talet. Prognosen har dock en hel del osäkerheter i sig, så vad isutbredningens area egentligen slutar på återstår att se.

Jag noterar däremot att nuvarande isutbredning är cirka 5000 kvadratkilometer större än den maximalt uppnåbara isutbredning jag uppskattade när de första vinterprognoserna kom. Att min uppskattning gick om intet beror helt enkelt på att säsongprognoserna var helt käpprätt fel. Det är oerhört svårt att förutspå vad isutbredningen kommer bli i förvåg. Men jag är i gott sällskap. Även den främsta auktoriteten på Östersjöns havsis, isexperterna på finska istjänsten, teoretiserade fel när de i början av december föreslog att isvintern skulle bli rekordmild. Tji fick de…

Vidare i kylan observerar jag att isläget är fortsatt normalt för årstiden i Östersjön. Det är härligt att se. Dessutom är fjordarna på västkusten nu mer eller mindre tillfrysta. Byfjorden, där jag verkar i mitt forskningsprojekt, var öppen under en längre tid trots kylan. Och hör och häpna, det var faktiskt en antropogen påverkan som gjorde detta! Nej, jag kommer inte skriva att detta hade något med någon UHI (urban heat island) från Uddevalla eller lokal klimatförändring att göra. Eftersom fjorden tidigare på månaden var islagd bröts isen med hjälp av isbrytande bogserbåtar in till Uddevalla hamn. När det började blåsa östligt bröts därför isen upp helt och transporterades ut ur fjorden. Den stora öppna yta som skapades gjorde att vinden satte igång en ordentlig vattencirkulation. Saltare och framförallt varmare vatten kom upp från cirka 15 meters djup. Där nere låg det varma nedblandade sommarvattnet med temperaturer runt 10 grader. När detta kom upp till ytan omöjliggjordes under lång tid isen från att åter lägga sig, trots konstanta temperaturer under nollstrecket i luften. Trots att fjordsystemet runt Orust och Tjörn alltså var isbelagt var Byfjorden, som befinner sig längst in i systemet, isfri. Risken föreligger dock att Byfjordens is kommer brytas upp igen av vinden eftersom prognosen de kommande dagarna tyder på blåsiga förhållanden. Och inte har bogserbåtarna slutat bryta is bara för att de ställde till det för isläget sist gång.

Noterar i övrigt att SvD skrivit om att man inte kan utläsa så mycket från vintervädret om den kommande sommaren.

Bottenvikens isläge den 9 januari 2010. Bilden är ett urklipp från SMHIs iskarta.

Att issäsongen i Östersjön kommit igång märks tydligt på alla sökträffar bloggen just nu får på termer som “isläget” och “is i Bottenviken”. Det gör att mitt inlägg från förra året, Isnörderi – om isläget i Bottenviken, blivit läst många gånger den senaste veckan och förtjänat en uppdatering.

Den senaste tidens väldigt kalla läge har självklart gynnat isbildningen runt om i Östersjön. I början av december låg havsområdena fortfarande isfria och vattentemperaturerna var då på de flesta håll någon eller några grader över det normala. Det fanns risk för en mycket lindrig isvinter. Nu har situationen förändrats markant. I nästan hela Östersjön ligger ytvattentemperaturerna under det normala och isen har växt till sig ordentligt på många håll. Om vinden dessutom avtar kan vi se en mycket snabb tillväxt av is i hela Östersjön.

I dagarna har Bottenviken blivit belagd med is överallt enligt dagliga iskartor från SMHI. Förvisso finns det områden med nyis, men dessa kommer att övergå i annan isklass ganska snabbt. Att Bottenviken är fullt isbelagd drygt en vecka in i januari är normalt. De senaste åren har området dock isat till ovanligt sent, oftast inte förrän början av februari. Förra året var Bottenviken isbelagd runt alla hjärtans, året dessförinnan först i slutet av mars.

Som du förstår är tidpunkten för Bottenvikens tillfrysning väldigt varierande. Bara de tre senaste åren bjuder på tre olika månader, från början av januari till slutet av mars. Men varför denna “besatthet” med tidpunkten för tillfrysningen av Bottenviken? Jo, när området norr om Kvarken fryst kan man egentligen prata om att minimat för vad som skall frysa en vinter har uppnåtts. Vintern 2008, då området frös till i slutet av mars, blev endast 49 000 kvadratkilometer av Östersjön fruset som mest. Det är den minsta areal som uppmätts sedan 1720. Dessförinnan var minsta rekordet 52 000 kvadratkilometer, vilket uppnåddes vintern 1989. Denna areal motsvarar alltså ungefär den tid det tar för Bottenviken att frysa till (hjärngymnastik – mäta areal i tidsenhet). Så för vintern 2010, som vi nu befinner oss i, har den minsta areal isen bör uppnå alltså nu uppnåtts i tidiga januari. Det är fint eftersom issäsongen fortsätter ytterligare några månader ännu. Det finns därför stora möjligheter att se ordentligt med spännande istillväxt denna vinter. Har vi tur kanske vi får några hundratusen kvadratkilometer is. I Östersjön klassas en isvinter som normal om det finns mellan 139 000 till 279 000 kvadratkilometer is. Förhoppningsvis slår vi isvintrarna 2003 (236 000 kvadratkilometer is) och 1996 (262 000 kvadratkilometer is). Det hade varit lite kul om vi dessutom kom över 279 000 kvadratkilometer is så att vintern blev klassad som svår. Senast det skedde var 1985 (355 000 kvadratkilometer is), 1986 (337 000 kvadratkilometer is) och 1987 (405 000 kvadratkilometer is). Det finns alltså stor anledning att återvända till detta ämne senare i år. Istillväxten kan fortsätta ännu i två till tre månader innan maximala isutbredningen är nådd. Normalt sker det någon gång mellan slutet av februari och slutet av mars med tyngdpunkt på de tre första veckorna av mars.

Vintern 2007 var Bottenviken tillagd redan den 7 februari (vintern slutade som något lindrigare än normalt). Vintern  2006 tillades området den 18 februari, och slutade sedan som en normal vinter med is söder om Åland. Året dessförinnan, vintern 2005, var Bottenviken tillagd den 24 februari. Slutresultatet från den vintern blev att den klassades som normal. Vintern 2004 nådde isläggningen norra Kvarken den 6 februari, och totalt klassades isvintern som normal.

Det blir spännande att se hur denna vintern klassas enligt sin isutbredning. Någon gång under de två första veckorna i mars brukar den maximala isutbredningen äga rum. Så det finns all anledning att återkomma till detta ämne under våren.

Läs mer:

• SMHIs istjänst
• Polarview – isläggningsprognos
• Finska Östersjöportalen om isvintrar

Intressant? Läs mer om is, östersjön, bottenviken.