Det är mot denna bakgrund EU idag presenterade ett förslag på hur dess fiskepolitik kan reformeras. EU har förstått att den inslagna vägen inte går framåt. Fortsätter vi som idag beräknas 94% av fiskebestånden inom EUs vatten vara på en ohållbar nivå om 10 år. Förändringar behövs snabbt, annars kommer ett bestånd efter annat att kollapsa mitt framför våra ögon. EU föreslår därför att den nya fiskeripolitiken skall ha full genomslag redan år 2015.

I botten till förslaget som presenterades idag ligger ett förändrat kvotasystem. I dagsläget sätts den inte efter regionala förutsättningar för hålbart fiske, varför vissa områden får för mycket eller för lite kvoter tilldelat. I det nya förslaget åläggs istället den enskilda medlemsstaten att övervaka sitt fiske och bestånd i större grad än tidigare så att en hållbar förvaltning av havets resurser uppstår. Detta skall sedan ligga till grund för de kvoter utdelas. Mindre skall bestämmas från centralt håll, det vill säga Bryssel. Hittills har detaljfrågor, så som nät- och maskstorlek, bestämts i Bryssel. Framöver kommer det bestämmas av den regionala förvaltaren som har kännedom om dess havsområdens behov. Så bra att vi i Sverige har den nystartade myndigheten Havs- och Vattenmyndigheten.

Uttaget av fisk kommer i framtiden baseras helt och hållet på vetenskapligt fastlagda kvoter, i enlighet med den regionala förvaltningen, så att maximal hållbar avkastning uppnås. Ett sådant förfarande innebär att fångsterna ändras så att uttaget endast får uppgå till den mängd som är långsiktigt hållbar för fiskebeståndet. Det ger fiskebeståndet maximal chans för tillväxt från år till år.

Det blir framöver också olagligt att slänga bifångst överbord. I vissa fiskerier är så mycket som 60% bifångst. Hittills har det bara kastats i havet igen, vilket lett till otroliga mängder som gått förlorade. Med det nya förslaget måste istället bifångsten landas och räknas in i kvotasystemet.

Stödet till fiskerinäring skall struktureras om och minskas så att det framöver kan stå på egna ben. Kvoterna kommer därför att bli värdefulla att handla med, men endast inom respektive medlemsland – inte paneuropeiskt. Det blir lite som att privatisera havets resurser, vilket precis som på land borde leda till att fiskarna vårdar resurserna på bästa sätt. Liknande konstruktioner har tidigare införts i exempelvis Norge med lyckat resultat. Även i Danmark gjorde man något liknande, vilket ledde till en kraftig reducering av antalet fiskebåtar. Fiskare som ville lämna industrin kunde sälja sina kvoter och på så sätt göra en vinst. Av den anledningen är idag den största fiskebåten i landet värd över 1 miljard danska kronor (kvotvärdet inkluderat) och därmed värderat dyrare än världens största containerfartyg.

Den europeiska fiskeflottan blir också ålagd att framöver förhandla fram hållbara fiskeavtal med länder utanför unionen i de fall EU-fiskare befinner sig där. Dessutom vill EU-kommissionen stimulera möjligheterna för akvakultur, vilket är en bransch med 7% tillväxt om året.

Förslaget kommer förmodligen, precis som med jordbrukssektorn, väcka stor debatt, ilska och glädje inom unionens medlemsstater. Enligt MP Christofer Fjellner har 14 av 27 länder redan reagerat negativt på förslaget, innan det ens hade presenterats. Ekot rapporterar också om att Naturskyddsföreningen är återhållsamt positiva, men tycker att förslaget inte går långt nog. Mycket kan hända innan förslaget går igenom.

I dagsläget finns inte någon annan isbrytare som klarar av de uppdrag Oden utfört. Konsekvensen av detta blir att stora delar av den globala polarforskningen riskerar att få läggas i träda minst ett år. McMurdobasen, som Oden brutit segelbara rännor åt för förnödenhetsleveranser, måste förmodligen evakueras. Även personal vid Amundsen-Scottbasen, som använder McMurdo likt en språngbräda, måste förmodligen evakueras. Hela det amerikanska och svenska, men även flera andra länder, antarktiska forskningsprogrammet blir därför stillastående ett år. Det kostar mycket pengar… skattepengar. Samtidigt riskerar värdefulla data och experiment om miljö, klimat, is, ekologi och framtida innovationer att gå om intet.

De senaste två vintrarna har Danmarks tre isbrytare endast ryckt ut ett fåtal gånger. Har man tillfrågat om de kan bistå i Östersjön om behovet skulle uppstå? Där är ju isläget alltid värre än i de inre danska farvattnen. Isåfall hade både Sverige, Danmark och den globala polarforskningen kommit i en win-win-win-situation. Istället väljer man att sätta Oden i östersjöarrest för ett problem vi inte har en aning om ifall det återuppstår till vintern. Låt oss ändå komma ihåg att sannolikheten för en isvinter, där Oden faktiskt behövs, är mycket lägre än sannolikheten för en normal eller mild isvinter. Under de omständigheterna klarar de övriga isbrytarna att assistera fartygstrafiken utan problem.

Att Oden hålls hemma är ett säkert tecken på att kommande vinter, modellerna till trots, kommer bli den mildaste på mycket länge.

I Sverige har reaktionerna på de danska ambitionerna bemötts varit negativa och många har undrat om ökad gränskontroll är förenligt med schengenavtalet. Jag blir ärligt talat ganska förvånad över det svenska motståndet. Som pendlare mellan Danmark och Sverige har jag mött båda ländernas gränskontroll många gånger. Eller jag kanske skall säga, jag har mött den svenska gränskontrollen. Oavsett om man tar bilen över Öresund eller färjan till Göteborg står tullare och väntar. Vid Stena Lines danmarksterminal är det mycket vanligt att tullarna står redo med narkotikahundar. Som hundägare har jag fått lära mig rutinen att när jag sagt farväl till mina hundar i Danmark måste jag byta kläder innan färjeturen eftersom narkotikahundarna fyra timmar senare i Göteborg markerar dem som har hund – åtminstone dem som har vissa hundraser; basset hounds är tydligen en av dem.

Åt andra hållet, i Danmark, har jag aldrig stött på gränskontrollen, varken vid Öresundsbron eller i Frederikshavn. Okej, jag har sett danska Skatteverket notera vilka bilar som tar turen över till Sverige, men det beror på att det danska skattesystemet för bilar är helt bisarrt. Betala för tre bilar, få en bil – så ser det danska bilskattesystemet ut. Några tullkontrollanter har jag inte sett.

Sverige har fler tullare per invånare och det är upp till ungefär samma nivå Danmark har sagt sig vilja komma. Det betyder alltså att den danska gränskontrollen bör bli ungefär lika omfattande som den svenska. Så varför gnäller svenskarna? Sverige har ju betydligt hårdare gränskontroll idag än vad Danmark har.

Ett andra argument varför svenskar är emot förslaget är för att Dansk Folkeparti är med i spelet. Visst, det är inte ett speciellt kompetent parti på några sätt, men jag tycker nog man bör tänka lite längre än så. I den danska riksdagen, Folketinget, är det en stark och stabil majoritet FÖR förslaget att öka gränskontrollerna. Regeringspartierna Venstre och Konservative stödjer förslaget redan från början. Socialdemokraterna och Socialistiskt Folkeparti (ungefär som Vänsterpartiet utan kommunister) är också för förslaget. Kvar finns liberalerna i Radikale Venstre och Liberal Alliance samt kommunisterna i Enhedslisten, alla tre partier med få mandat, som inte stödjer en ökad gränskontroll.

Nej, jag gillar inte gränskontroll och vore glad om detta förslag inte blev verklighet. Men så länge Sverige vidhåller en betydligt mer omfattande och tuffare gränskontroll än Danmark tycker jag inte svenskarna har något att säga i frågan.

Vänsterpartiet vill…

• inrätta fler odlingsfria zoner nära vatten
• höja skatten på konstgödsel och bekämpningsmedel
• kompensera höjd skatt med medel för “miljöåtgärder”
• främja ekologisk odling i Sverige och inom EU
• uppföra musselodlingar för 0,5-1 miljard kronor
• undvika djurhållning på kustnära områden med hög benägenhet för näringsläckage
• förbjuda bottentrålning
• införa ett fiskestopp vid hotade fiskebestånd
• stoppa EUs fiskeavtal med fattiga länder, och tillåta endast överskottsfiske
• införa krav på katalysator på alla fartyg i EUs farvatten
• sänka hastigheten till sjöss
• ta bort bränslesubventionerna i Sverige och inom EU
• sänka skatten på alkylatbensin
• införa skrotningsbidrag på tvåtaktsmotorer
• att farliga kemikalier skall ersättas med miljövänligare alternativ då det finns

Socialdemokraterna vill…

• förbjuda tömning av orenat latrin och toalettavfall från fartyg
• erbjuda gratis tömning av tankar i alla hamnar finansierat via hamnavgiften
• gynna ekologiska jordbruk ekonomiskt
• införa skyddszoner
• skapa våtmarker
• införa hårdare regler för bruk av gödsel
• höja skatten på konstgödsel
• införa båtanknutna fiskekvoter
• införa individuella fiskerättigheter
• införa handel med fångstkvoter
• förbjuda trålning i känsliga områden
• ha internationella överenskommelser för hårdare miljökrav på fartyg och farleder
• utnyttja IMOs PSSA-klassning mer
• att hamnavgifterna ska miljödifferentieras
• införa skrotningsbidrag för tvåtaktsmotorer och förbjuda försäljning av dito från 2015
• inrätta en ny havsmiljömyndighet

Miljöpartiet vill…

• minska jordbruksstödet till förmån för stöd till minskad läckage av näringsämnen
• införa ekonomisk styrning till fördel för ekologiska jordbruk
• införa investeringsstöd till gårdsbaserade biogasanläggningar
• minska antal djur i förhållande till odlad spannmål
• höja skatten på konstgödsel, kväve och fosfor
• öka anslagen för skapandet av våtmarker
• se kraftigt minskat torskfiske
• förbjuda dumpning av toalettavfall på svenskt vatten
• att kommunala hamnar måste ha faciliteter för att ta emot avlopp från fartyg
• införa krav på katalysator för all kommersiell sjöfart i Östersjön
• ha skarpare översyn och befogenheter till myndigheter
• ändra lagstiftningen för att kunna ändra gamla vattendomar

Kristdemokraterna vill…

• införa ett system med överlåtelsebara utsläppsrätter för näringsämnen
• att östersjöstaterna gemensamt finansierar miljöåtgärder för förbättrad havsmiljö
• ge miljöstöd till jordbrukare för att styra bort dem från användning av konstgödsel
• stänga ute fiskare från andra länder än Östersjöregionen i Östersjön om så krävs
• förändra specifikationerna för maskstorlek på garn och minimimått på fångad fisk
• ha utökad kontrollverksamhet av fiskeriet
• begränsa den mekaniska påverkan på botten från trålning
• verka för att fiske utanför EUs gränser tar hänsyn till lokalbefolkningen
• inrätta reservat med totalförbud för fiske i Östersjön och Nordsjön
• ge statlig ersättning för upphämtning av spökfiskande (tappade) garn
• att beredskapen för potentiella miljökatastrofer höjs
• uppgradera fartygs sjösäkerhet med teknikbistånd från EU
• förbjuda oljeborrning i Östersjön
• att oljetransporter skall DNA-märkas för att spåra eventuella utsläpp
• höja bötesbelopp för oljespill
• att spillolja skall kunna lämnas gratis i alla Östersjöns hamnar
• främja installation av katalysator med investeringsbidrag
• ge skrotningspremie på äldre tvåtaktsmotorer
• i samordning med Danmark kunna begränsa genomfart av enkelskroviga oljetankers i Öresund
• inrätta en internationell Östersjömyndighet
• verka för att AFS-konventionen stärks
• underlätta inrättandet av marina skyddsområden

Centerpartiet villl…

• införa utsläppsrätter för kväve och fosfor
• etablera fler våtmarker
• ha krav på näringsbalans i jordbruket
• se skärpta krav på industrins fosforutsläpp
• förbättra avloppsreningen
• förbjuda dumpning av bifångst
• anpassa EUs fiskeflotta till fisketillgången
• att EUs subventioner till fiske i tredje land upphör
• att EUs fiskeflotta i tredje land inte påverkar befolkningen negativt
• att EU stoppar all import och handel med olagligt fångad fisk
• uppmuntra hållbara fiskeodlingar
• slopa energiskatten vid val av landbaserad el i hamn
• införa tonnageskatt
• att transporter skall betala miljökostnaden
• införa handelsrätter för käve- och svaveloxider
• skärpa sjösäkerhetsreglerna i internationella sjöfartsorgan
• förhindra att svartlistade fartyg trafikerar Östersjön
• bilda en Östersjöregering (stärkt miljösamarbete mellan Östersjöländerna och EU)

Folkpartiet vill…

• anlägg och restaurera våtmarksområden
• öka åtgärderna mot kväve och fosfor från enskilda avlopp
• införa miljöcertifiering av lantbruksföretag i känsliga och belastade områden
• höja skatten på konstgödsel
• ge statligt stöd för att reducera fiskeflottans överkapacitet
• göra försök med lokal och regional förvaltning av fiske och marina resurser
• att vetenskaplig rådgivning skall ligga till grund för bestämning av fiskekvoterna
• förbjuda dumpning av torsk
• införa individuella överförbara fiskekvoter för det småskaliga kustfisket
• införa EU-gemensamt torskfiskestopp i södra Östersjön, dock ej för småskaligt kustfiske
• utse nödhamnar för skadade fartyg med olja eller farlig last
• driva på PSSA-klassningen för Östersjön
• upprätta ett aktivt trafikövervakningssystem för södra Östersjön
• inför ett utsläppshandelssystem för svaveldioxid och kväveoxider inom EU
• fasa ut tvåtaktsmotorer och tvåtaktsolja med en skrotningspremie
• skärpa straffen för oljeutsläpp
• uppföra mottagningsanläggningar för oljerester och spillvatten runt Östersjön
• inrätta ett internationellt forskningscentrum för Östersjön havsmiljö
• utse en östersjöambassadör
• stärka det globala havsmiljöarbetet

Moderaterna vill…

• införa ytterligare fosforrening i befintliga vattenreningsverk
• förbättra avloppssystemen i städerna
• förbjuda fosfor i tvättmedel
• förbjuda toalettutsläpp från båtar
• införa handel med utsläppsrätter även för kväve och fosfor
• stärka EU-samarbetet i fiskefrågor
• anpassa fiskekvoterna för hållbart fiske
• öka den regional och effektivare kontrollen av fisket
• att sjöfarten måste bära sin egen miljökostnad
• att EUs handel med utsläppsrätter även omfattar sjöfarten
• ha krav på dubbelbottnade fartyg i Östersjön
• införa märkning av oljan så att den kan spåras
• att landström i hamnar skattebefrias
• införa marina reservat

Öresundsbron i solnedgång. Bild från Wikimedia Commons.

För tio år sedan förbands Sverige och Danmark igen med en permanent fast förbindelse för första gången på tusentals år. Öresundsbron var en viktig vitamininjektion i det syd- och västsvenska livet med allt fler människor som tog sig till kontinenten. Bron tillkom inte helt utan protest. Tvärtom. Protesterna var ganska stora. Framförallt var många oroliga för Östersjöns havsmiljö eftersom problemen började gå upp för många runt denna tid. Det gick ju till och med så långt att miljöminister Olof Johansson avgick ur den dåvarande regeringen Bildt. Trots att det i vetenskapliga undersökningar framkommit att bron knappast skulle påverka Östersjön var många emot den av just miljöskäl. I en tämligen onödigt negativ och dyster artikel i SvD framkommer det att Olof Johansson fortfarande tror att bron har negativ inflytande på Östersjön – trots alla uppföljningsstudier som pekar på motsatsen. Sanningen är den att friktionen i Öresund rent naturligt är väldigt stor, och om man stoppar i lite extra stolpar så höjs inte friktionen nämnvärt. Däremot kan stolparna fungera som rev och frizoner för diverse marina organismer. Det har man ju också funnit är fallet.

Miljöargumenten mot bron fortsätter även idag, om än i annan form. Nu är det trafiken som är problem. Och visst, det kan det mycket väl vara. Men jag ser inte att det är bilismen som är det största problemet utan snarare bränslet de kör på – och där kan vi ställa om.

I ovannämnda SvD-artikel försöker man utmåla Skåne som någon form av förlorare på bron. Det är “bara” 18000 som pendlar till Danmark från Sverige, och endast 600 åt andra hållet. Danska staten håvar således in miljarder kronor i skatteintäkter… Varför detta skulle vara dåligt för Sverige förstår jag inte eftersom jag anser det är bättre att 18000 människor har arbete än att de är arbetslösa. Från danskt håll, i en ledare i Politiken, är man glad över att så många svenskar arbetar i Köpenhamn. Svenskar är billig arbetskraft och det har hjälpt kyla av den annars överhettade danska arbetsmarknaden i Köpenhamnsregionen. Det kan vi tacka bron för. Och att Danmark inte blir överhettat är också bra för Sverige.

I en debattartikel i DN förelås nu också ytterligare en bro över Öresund, nämligen mellan Helsingör och Helsingborg. Tiden kommer nog även för detta, det är jag säker på. Och i Politikens ledare beskriver man att Danmark har fått mersmak på brobyggandet. Nu drömmer man om ytterligare broar som knyter landet närmre. Närmast är Fehmern bält-förbindelsen och därefter kanske till och med en Kattegatbro. För visst är det så att broar förenar. Det är oundvikligt.

I motsats till SvDs dystopiska brouppfattningar hyllar Politiken att bron knutit länderna till varandra. Att Malmö skulle kunna beskrivas som en förort till Köpenhamn ses mest som något positivt i Danmark medan man från SvDs håll mer ser det som ett problem. Men vad gör det om bron används mest av svenskar? Det är ganska naturligt. Det är precis som trafikforskare Per Homann Jespersen från Roskildes universitet säger

I Danmark opfatter vi Sverige som et fritidsparadis, hvor vi kan sejle kano og samle svampe. For svenskerne er København en europæisk storby med forlystelser, musik og kultur. Og storbyer er mere populære end natur. Tivoli trækker simpelthen mere end Söderåsen.

Men är det verkligen något negativt? Absolut inte. Det är en win-win situation för båda länderna. Dessutom, nu behöver ju Kungen inte längre vänta på att isen skall lägga sig om han skulle känna för att invadera Danmark. Istället kan han enkelt ta vägen över bron.

[å]rets algblomning befaras bli mer omfattande än någonsin.

I samma tidning sa miljöminister Andreas Carlgren bara två dagar senare att

[h]an varnar för en rekordartad algblomning i sommar.

Ser du mönstret? Visst, två lösryckta meningar säger kanske inte så mycket, men vem befarar och varför skall man varna? Varifrån har de fått att årets algblomning skulle vara så mycket värre än tidigare? Visst kan och kommer det bli en algblomning i sommar när värmen tilltar och vinden avtar. Från det till att algblomningen skulle slå rekord känns aningen ansträngt. Fosforhalterna bör helst vara väldigt höga för att en enorm algblomning skall kunna ske i Östersjön under sommaren. I algblomningsprognosen har denna parameter räknats med, så då borde risken för stora algblomningar isåfall vara högre än förutspått. Enligt andra har vi nu också ovanligt låga fosforkoncentrationer i vattnet, vilket alltså inte gynnar en stor sommarblomning. Men miljöpolitik lever väl på skräck? Och tro inte för en sekund att andra ministrar från andra partitillhörigheter, oavsett block, skulle tycka annat eller raljera osakligt i mindre omfång. Nej, just det; politiker är inga orakel.

I de inledande styckena är texten bombastisk som om hela världen håller på att gå under. Att det är den sittande regeringens fel är det ingen tvekan om, för som politikerna skriver:

Medan statsminister Fredrik Reinfeldt väljer att inget göra smälter isarna.

Jag måste medge att jag hade svårt att hålla mig för skratt när jag läste den meningen, för inte kan de väl mena allvar? Hade isarna inte smält om Mona var statsminister? Vad hade Mona gjort annorlunda. Att inbilla sig att de rödgröna skulle vara bättre för miljön eller klimatet är knappast troligt. Bara för att man har ordet “grön” i sitt koalitionsnamn, eller en medlem med ordet “miljö” i titeln, betyder inte ett skvatt. Nä, det betyder ungefär lika mycket som Folkpartiet har bäst politik för folket.

Visst kanske Mona Sahlin har andra synpunkter på vissa frågor, men jag tror knappast klimatförändringarna i världen hade varit annorlunda med henne som statsminister. Isarna hade smält och hon hade farit runt på lika många klimatmöten som Fredrik. Sossarna kan bara inbilla sig, men som politiker verkar de snarare ha en religiös övertygelse än att vara förankrade i verkligheten.

Artikeln är också komisk i den mening att den bygger upp ett scenario om gigantiska förändringar i världen med massflykt som följd. Och som svar på det vill politikerna starta bilpooler. Proportionerna hänger inte riktigt samman. Det är en sak att försöka få till stånd internationella klimatavtal för att minimera risken med antropogena klimatförändringar – det har Fredrik deltagit i och det kan eventuellt Mona också få delta i om hon nu skulle vinna valet i höst. Men att några politiker startar bilpooler i ett litet land, som står för ytterst liten del av koldioxidutsläppen och dess ekvivalenter, är inte helt samma sak. Visst, många bäckar små, men i debattartikeln verkar det handla om att Sverige skall rädda världen… som vanligt. Sverige skall vara världens miljösamvete. Låt oss bli realister istället. Just nu är det viktigare att samla världen för åtgärder än att pajkasta för att vinna ett val i höst. Med bilpoolerna kommer isen fortsätta smälta oavsett hur mycket eller lite Fredrik, Mona eller vem som än blir statsminister i höst gör.

I bästa fall kan dessa bilpooler stilla några personers klena klimatsamvete, men någon bromsning av klimatförändringarna är det inte ens i närheten tal om.

Mmm... smör!

I Danmark håller man just nu på som bäst att diskutera ett införande av en fettskatt. Tanken är att högre kostnad på fett skall styra om konsumtionen till nyttigare mat. För många kan detta verka vettigt eftersom man förbinder fett med fetma.

För mig ser jag två klara nackdelar med en sådan beskattning. För det första ser jag en ökad möjlighet för staten att fingra ännu mer på våra privatliv och minska vår frihet, och för det andra ger man sig in i lagstiftning som är högst oklar om den ens har någon effekt. Fett har på senare tid visat sig inte alls vara speciellt onyttigt som många tror. Tvärtom. Problemet ligger istället på ett allt för högt intag av kolhydrater, som öppnar fettcellerna och lagrar in fettet (eftersom kolhydraterna bränns före fettet). En lagstiftning som styr om konsumtionsmönster kan alltså slå helt fel och till och med försämra befolkningens hälsa radikalt. Är det smart? Till detta skall inflikas att det är svårt att dra gränser för vad som skall fettbeskattas och vad som inte skall det (fettbeskattning efter fetthalt eller fettyp; lax kontra torsk; smör kontra margarin och oljor etc).

Även i Sverige har det luftats argument om att införa en fettskatt, men än så länge har det inte skett. I Sverige har man också kommit något längre i synen på mat. Det är mer acceptabelt att äta fullfetsprodukter så som 40% Creme Fraice eller Vispgrädde och det är okej att steka i smör. Samtidigt har vi självklart en uppsjö av lightprodukter som svämmar över i butikshyllorna. Danmark är å andra sidan ett av de mest fettskrämda länderna i Europa. Att ens nämna för någon att man äter 38%-ig Creme Fraiche till maten kan ge folk en mindre hjärtattack. Lightprodukterna är lika många, om inte ännu fler, i Danmark och folk köper det som galningar. Har det gjort den danska befolkningen smalare eller sundare? Tveksamt… procentuellt tycker jag nog att danskarna är något större i omfång än svenskarna. Och inte för att vi måste, men vi kan ju alltid dra in amerikanerna och australierna i bilden också. Dessa två folk är tämligen storvuxna, och vad äter de? Tänk på det en stund.

Jag äter medvetet en kost där kolhydraterna kraftigt minskats genom att sluta äta ris, potatis, pasta, bröd och andra kolhydratstinna produkter enligt LCHF (low carb high fat). Matvaror med över 5 g kolhydrater per 100 g kommer sällan in över min tröskel och jag köper hellre en liter grädde och dricker än mellanmjölk. Inte bara äter jag mindre eftersom jag blir mätt snabbare, jag håller mig mätt mycket längre utan att komma in den där grinigheten som ofta kan uppstå framåt lunchtid. Det har haft en oerhörd positiv effekt på min kroppsliga upplevelse. Inte bara har överflödiga kilon rasat av, energin har återvänt, koncentrationen har blivit skarpare och jag är piggare än någonsin. Diverse irriterande moment med uppsvälld mage, trötthet efter middagen och irritation har försvunnit. Att gå förbi godis- och chipshyllorna i affären är inga problem eftersom man känner sig “äcklad” av dessa produkter, men visst kan jag ta några få godisbitar vid festligare tillfällen (illamående över för mycket sockerintag uppnås ganska snabbt). Och tydligen kan man vinna OS-guld med en sådan här kosthållning också… Grattis.

Visst är kolhydratfattig kost fortfarande kontroversiellt i Sverige, och Livsmedelsverket är väl inte helt glada för den växande skara som börjar äta så. Men än så länge verkar fördelarna vara klart större än nackdelarna, och de befarade hjärt-kärlsjukdomarna har uteblivit. Istället växer skaran pigga fettätande människor stadigt samtidigt som de minskar i kilo och belastar sjukvården allt mindre. Att i det läget gå in med en fettbeskattning när de medicinska grunderna är svaga och man ännu inte riktigt vet vilka fetter som är bra, eller mindre bra (just nu är mättat fett åter frikänt), är bara totalt fel och missriktat. Skall man gå in och beskatta något så bör det vara kolhydrater, men även det vore fel eftersom jag inte önskar se en sådan styrning från politiskt håll.

Om Danmark genomför en fettbeskattning tror jag befolkningen varken blir sundare, smalare eller friskare. Tvärtom. Fettskräcken kommer att öka och ohälsan likaså som ett brev på posten.

Men det vi alla skall komma ihåg, oavsett hur man äter, är att man inte blir fet av det man äter mellan jul och nyår. Man blir fet av det man äter mellan nyår och jul.

Partiinformation från riksdagspartierna. Bild från riksdagen.se

Med anledning av det kommande valet i höst börjar den politiska debatten få lite värme igen efter tre års relativ tystnad. Det är många frågor man skall ta ställning till i ett val, men en av de stora frågorna brukar vara miljö – speciellt nu när klimatfrågorna varit heta i några år (även om man inte bör blanda ihop miljö och klimat som en fråga). Personligen är jag intresserad av vilka politiska visioner som finns för att ta hand om Östersjön. Av den anledningen skickade jag ett mail till respektive riksdagspartis miljöpolitiska talesperson (eller närmsta liknande). Jag vet att det är lite riskabelt att skicka mail till en enda person, snarare än ett kansli någonstans, men jag ville försöka etablera en personlig kontakt med de riksdagsledamöter som man som medborgare faktiskt kan utkräva någon form av ansvar från. Min förfrågan var ganska enkel och jag ville veta vart jag kunde hitta information om partiets havsmiljöpolitik och vad de hade för tankar kring Östersjöns bättrande. Av sju partier svarade sex inom två veckor. Snabbast att svara var (i kronologisk ordning) Vänsterpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna följt av Folkpartiet och Miljöpartiet. Alla dessa riksdagsledamöter uttryckte glädje över min förfrågan och var inte blyga med att skicka över flertalet publicerade och opublicerade pdf-filer, worddokument och ämnesspecifika webblänkar om deras partis havspolitik samt svara utförligt i mailsvaret. Både Vänsterpartiet och Folkpartiet har till och med var sitt havsmiljömanifest, vilket ger pluspoäng. Det var riktigt kul med en sådan respons och jag hade inte förväntat mig sådant mottagande av mitt mail.

Sämre var det däremot från Socialdemokraterna som skickade ett opersonligt, massproducerat standardsvar av typen “detta är viktiga frågor för oss och du hittar mer information på vår hemsida” och gav standardlänkar till deras egen hemsida och riksdagen utan att ens precisera varken min förfrågan eller nämna den vid namn. Man kunde nästa höra hur de rutinmässigt och gäspande tryckte ner tangenterna för att svara på mitt mail. Det är mycket möjligt att det finns en snabbgenomgång av deras havsmiljöpolitik på deras hemsida, men om man jämför med entusiasmen hos de andra partierna så var detta väldigt nedslående. De kunde lika väl skickat ett mail med texten “WTF DIY AFK”… eller nej förresten, så moderna är de knappast.

Från Moderaterna har jag ännu inte fått något svar. Det kan man tolka som att de antingen inte orkar bry sig, att de inte läst mailen ännu eller att de inte har en politik för havsmiljön. Inspirerad av socialdemokraternas approach har jag spanat igenom moderaternas hemsida och vet att de faktiskt har en havsmiljöpolitik. Jag vet inte, men på något sätt känns det bättre att inte få svar än att få ett standardsvar av typen som socialdemokraterna skickade. Slutsatsen jag drar av denna upplevelse är i vart fall att man inte kan påstå att entusiasmen är speciellt stor för havsmiljöfrågor i de två största riksdagspartierna.

Just på grund av valet i höst tror jag vi kan komma få se lite mer och tydliga förslag från våra riksdagspartier på havsmiljöområdet det kommande halvåret. Den 22 mars kommer Miljödepartementet med en Havsmiljöproposition, så då presenteras den borgerliga gemensamma politiken. Jag antar att även de rödgröna kommer gå samman lite mer konkret om vad de önskar göra. Så ännu kan man inte sammanfatta ståndpunkter och tyckande på något ordentligt sätt i svensk havsmiljöpolitik. Det jag däremot har sett hittills tyder på att det som vanligt bara är retoriken, snarare än politiken, som skiljer sig mest.

Personligen kan jag kanske känna ett visst “jaså, var det allt”. Mina förväntningar kanske var lite större än så. Bland annat hade jag velat ha en myndighet som tar ansvar för både den marina miljöövervakningen samt data. Idag är det SMHI och i viss mån SGU som har detta. I utredningen skrivs det uttryckligen att myndigheten kommer vara en av de största aktörerna för de andra, så jag har lite svårt att förstå varför man inte gör en mer integrerad lösning för hela havs- och vattensektorn.  Men den nya myndigheten är ett första steg och jag hoppas man utvärderar hur den fungerar efter några år. Kanske upptäcker man att fler saker bör ingå i myndigheten. Personligen är jag för att vi minimerar antalet myndigheter i Sverige, så om fler kunde ingå vore det bra. En bred kompetens behövs och en ordentlig strukturering av det marina Sverige är ett måste.

Det finns en fråga som inte är besvarad och som är oerhört viktig; location, location, location. Var skall myndigheten placeras? Det ingick inte i Hafströms direktiv, så det kom inget svar på idag. Eftersom både Naturvårdsverkets havsmiljöavdelningar och Fiskeriverket skall slås ihop kan denna fråga bli intressant. Naturvårdsverket ligger i Stockholm och Fiskeriverket i Göteborg. Med anledning av att Göteborg har oerhört få statlig verk i förhållande till resten av Sverige kan man ju känna viss sympati för att staden bör få fler arbetsplatser inom den statliga sektorn. Men det som verkligen talar för Göteborg i min mening är den starka profil som Västsverige har, inte bara med sin tradition, men också i forskning – Göteborgs Universitet har en oerhört bred marin forskning inom alla marina discipliner. Sven Lovéncentret vid Göteborgs Universitet tillhandahåller dessutom, vad jag vet, den mest organiserade infrastrukturen för marin forskning – enorma mängder mätinstrument, laboratorium och framförallt forskningsfartyg. Här finns också Havsmiljöinstitutet, vilket skall samarbeta tätt med myndigheten enligt utredningen. Göteborg har inte bara Sveriges största hamn, staden är också residensstad i Västra Götalands län och hem åt vattenmyndigheten för Västerhavet. SMHI har ett kontor i Göteborg med stark inriktning mot marin forskning. Att Fiskeriverkets huvudkontor, som läggs ner i och med bildandet av den nya myndigheten, ligger här är också ett starkt kort. I staden finns också åtskilliga marina företag som vuxit ordentligt på senare år, och fler företag skapas ideligen. Av den anledningen ser jag Göteborg som mest lämpat för en ny myndighet, men man vet aldrig vad det slutar med. Som en kollega uttryckte det skämtsamt med anledning om en (icke-trolig) kompromiss om placeringen; Trollhättan!