Det har inte varit helt lätt att besvara frågan vart havets delning skedde. I de allra flesta fall hör vi talas om Röda Havet i allmänhet. Skulle detta vara korrekt har det föreslagits att passagen ägde rum någonstans i Suezviken, men också Akabaviken har föreslagits. Senare teorier fastslår istället att uttåget ägde rum någonstans i närheten av Nilens delta, som mynnar ut i Medelhavet. I den svenska översättningen används namnet Sävhavet, vilket kan vara en mer korrekt översättning än Röda Havet. Säv, eller vass, fanns det gott om vid sjöarna i Nildeltat och längst kusten öster därom. Lake Manzala är en av de sjöar som är starkaste kandidaten för händelsen.

Men även om det inte går att fastslå exakt plats för uttåget ur Egypten är det ändå oerhört intressant om det finns en fysikalisk förklaring till fenomenet. Något som nedtecknades för tusentals år sedan behöver inte nödvändigtvis återge historien korrekt. Tvärtom. Om händelsen inte skrevs ned omedelbart, utan var en muntlig tradition under en längre tid, finns risken att överdrifter och fiktiva händelser introduceras i berättelsen för att förstärka återberättandet. Om detta vet vi inget. Däremot vore det underligt om inte de bibliska texterna genom tidens tand utsatts för sådan transformation, framförallt då de allra flesta andra texter vi hittar och som beskriver vår historia, måste betraktas med yttersta skepsis innan de kan bedömas som korrekta.

Den fysikaliska förklaringen till att havet delade på sig har varierat kraftigt, allt från tsunamis, vulkanutbrott på Santorini, vindar och gudomliga krafter. Det första stället som ger en ledtråd hur händelsen skedde är Bibeln självt. I andra moseboken står följande:

Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. 2 Mos 14:21-22.

Nyckelordet här är den starka östanvinden. Om det är en gudomlig skapelse eller ej är ju inget som är speciellt viktigt i sammanhanget eftersom det mest intressanta är hur uttåget skedde. Redan 1992 publicerade Doron Nof och Nathan Paldor en oceanografisk förklaring till hur uttåget ägt rum. Förvisso ansåg de att händelsen ägt rum i Suezviken, men förklaringen var att en stark vind blåst i nord-sydlig riktning och på så sätt blottlagt ett område i norra viken där israeliterna kunnat passera. De undersökte också möjligheten för en tsunami och fann att även det skulle kunna vara en förklaring, även om det är svårt att veta vad som skulle ha orsakat den. I en helt ny studie, som utkom i augusti, ges vinden åter en central roll. Genom att modellera Lake Manzala, bräckvattenlagunen innanför Port Said, kunde förutsättningar för uttåget återskapas. Om en östlig vind blåser med konstant styrka om 28 m/s kommer vattnet att tryckas undan så att botten exponeras. Under dessa förhållanden skapas en cirka 4 kilometer lång och 5 kilometer bred landtunga under 4 timmar. Om Moses och israeliterna var på plats just när så skedde skulle de alltså ha tid att ta sig över samtidigt som eventuella eftersläntare, som exempelvis Egyptierna som jagade dem, skulle missa chansen. En liknande händelse har också inträffat i modern tid. År 1882 sänkte en stark vind Lake Manzalas vattenstånd tillräckligt mycket för att blottlägga stora arealer av botten i fria dagen.

Följande video visar en animation av händelsen så som studien föreslår:

Jag misstänker att diskussionen inte slutar här. Om händelsen är korrekt återberättad enligt Bibeln eller om den har en mer fysikalisk förklaring lär diskuteras så länge människan existerar, om inte längre…

Dorthe Dahl-Jensen, som arbetar med iskärnor från Grönland, säger:

Sluta prata om en dommedag. Jorden kommer absolut inte att gå under. Inte ens isbjörnarna kommer att dö ut eftersom jorden varit mycket varmare tidigare. Det enda som är hotat är vår livsstil.

Nästan vad som än händer skylls det på klimatförändringarna, oavsett om det handlar om ett djur som blir utrotat eller om människar blir sjuka. Det är djupt frustrerande. Debatten har nästan fått en religiös karaktär.

Och hennes landsman Jens Hesselbjerg från DMI fyller i:

Att som FN gjorde, ge ut en rapport som säger att havet kommer stiga två meter innan 2100, är lika fel som att påstå att vi inte har en antropogen uppvärmning.

Och från Norge hör vi:

Det sägs en massa strunt om isen i Arktis. Under 2007 hade vi ett mycket litet istäcke, men det hade inget med global uppvärmning att göra. Det kan förklaras med naturliga variationer i klimatet.

Ja, dessvärre är det en massa överdrifter som cirkulerar omkring. Senast var det isbergen “utanför” Australien och i helgen var det en stor uppståndelse om en mås som flög genom Danmark – på grund av global uppvärmning. Alla dessa överdrifter gör det svårare att kommunicera klimatforskning till allmänheten. Och då alla dessa överdrifter inte visar sig stämma, ja, då drabbas forskarna av en gigantisk förtroendekris (om inte climate-gate lyckas att på egen hand sabotera). Dags för folk att skärpa sig och hålla sig till det seriösa i debatten, annars riskerar hela klimatproblematiken att falla platt till marken.  Men som Dorthe säger, det finns så starka religiösa övertoner i klimatfrågan att minsta kritik ofta är en värre hädelse än muhammedteckningarna i islamisters ögon. Ovanstående citat är för många rena kätteriet, trots att de är vetenskapligt korrekta. Tänk om folk kunde ägna lika stor kraft och energi på att lösa hungersnöden i fattiga världen eller att bekämpa cancer och finna ett botemedel mot HIV/AIDS.