Jag väljer att utgå från hur amerikanska vädertjänsten, NOAA, i sina experimentella prognoser föreställer sig att vintern kommer bli (den europeiska motsvarigheten har inte lyckats förutsäga de senaste årens vintrar). De kör modellerna varje dag med olika begynnelsevillkor så att utfallet varje dag ändras utifrån senaste vädret. Det gör att man lättare kan följa med i förändringar och att tillförlitligheten rent teoretiskt ökar ju närmre en säsong man kommer. Det behöver dock inte nödvändigtvis vara så.

Vintern 2012 ser ut att bli normal. En viss tendens finns till kallare än normala temperaturer i Östeuropa, vilket tyder på ett starkt ryskt högtryck. Det är normalt. Men beroende på hur starkt det högtrycket växer sig ökar risken för inbrytande kyla över Skandinaviska halvön. Några gånger per vinter sker det under korta perioder, men om högtrycket blir riktigt starkt, som vintrarna 2011 och 2010, kan kyla etablera sig över Sverige under en längre tid. Enligt de senaste körningarna är risken större för högtrycksbetonat väder mot slutet av vintern, alltså i februari, än i början.

Hur snömängderna kommer bli är enormt svårt att gissa. Det beror helt på lufttemperaturen framöver, och den är som sagt mycket osäker. Däremot har hösten varit ganska mild för årstiden. Haven är därför fortfarande ganska varma och avger en hel del ånga. Kommer det en köldfront in över området kan det därför falla mer snö än om temperaturen i haven hade varit lägre. Utifrån det perspektivet skulle vi kunna få en del snö, men det kräver framförallt kyla som vi inte vet om den kommer.

Planera inga aktiviteter eller annat efter några prognoser. Längst tillförlitligheten i väderprognoser är på sin höjd 10 dagar, därefter är det bara tecken, tendenser och gissningar. Så även ovan.

Några av de just nu mest välbesökta inläggen på denna blogg handlar om att spå väder. Framförallt verkar folk i allmänhet vara besatta av att hitta information om hur vintern kommer att utveckla sig. Jag har redan klargjort att de modeller som finns att tillgå visar på stor spridning. För att uttrycka det milt och samtidigt använda ett tämligen urvattnat ord kan jag slå fast att det inte finns någon konsensus om hur nuvarande vinter kommer utveckla sig. Förslagen varierar från mildare till kallare än normalt. Välj själv vad du tror, men bygg inte ditt beslut på den kalla period vi har nu. Sambandet mellan kyla några dagar i början av vintern och hela vinterns (alltså tre månader) medeltemperatur är låg.

Jag hoppas att det inte finns några som använder säsongsprognoser för att planera semestrarna, men jag tror mina förhoppningar är förgäves. Med en säsongsprognos som underlag fattar man dessvärre ofta felaktiga beslut. Varför? Brittiska MetOffice skrev i mars:

Although long range forecasts are vital in some parts of the world, and can be useful for some specialists, such as insurers and energy traders, we know that they are of limited use to the public – for example they are not something that could be used to plan a holiday.

Och MetOffice borde veta. De hade under flera år levererat säsongsprognoser, och i de flesta av fallen haft helt fel på magnitud på både temperatur och nederbörd. I över en tredjedel av fallen hade de dessutom fel på tecknet (alltså motsatt vad utfallet blev). Förra vinter (alltså vintern 2010) förutspådes blir mildare än normalt. En sådan prognos skulle kunna vara ganska trivial med hänsyn till senaste årens milda vintrar. Men förra årets vinter  slutade kallare än normalt och extremt snörik i Storbritannien, precis som i Skandinavien. Det var droppen för MetOffice, som då beslutade att lägga säsongsprognosmakeriet på hyllan. Istället ägnar de sig numera åt månadsförutsägelser, vilket borde ha något bättre träffsäkerhet.

I Sverige gör SMHI inga säsongsprognoser utan håller sig till tiotalet dagar, men både Danmarks och Norges motsvarigheter publicerar prognoser baserade på den europeiska vädertjänstens, ECMWF, data. Norska Met.no förutspådde exempelvis att den gångna hösten skulle vara någon grad varmare än normalt. Det höll inte alls i byrätten när prognosen jämfördes med verklighetens utfall. I stora delar av Norge låg temperaturen under det normala, och i de sydligaste delarna var det till och med två grader kallare än normalt. En skillnad på 2,5 till 3 grader från prognosen, med helt fel tecken!

Så nej, det finns i princip inget värde i säsongsprognoser för dig som är privatperson. De bör endast betraktas som en form av kuriosa. Sällan har prognoserna rätt, och om de väl har rätt så är sannolikheten för deras träffsäkerhet nästan mindre än slumpen.

Foto från dmi.dk

December, januari och februari är de tre klassiska vintermånaderna. Mars, som vi nu befinner oss i, är en övergångsmånad mellan vinter och vår. I år känns det däremot mest som vinter så här i starten av månaden. Det har kommit till tiden då vi blickar bakåt och summerar de tre månader vi lämnar bakom oss. Det har inte undgått någon att det varit kallt på alla håll och kanter i Skandinavien. Snön vräkte ner i hela Sverige från jultid till mitt-februari, och säkert kommer lite mer snö på sina håll i några veckor till. SMHI har beräknat vintertemperaturen på några olika platser, och det ser ut som om man behöver gå tillbaka till mitten av 1990- eller 1980-talet för att hitta en lika kall vinter. Det har sannerligen varit till glädje för många, även om jag personligen är allvarligt trött på vintern just nu. Vi kan också konstatera att vårt samhälle vant sig av med att kalla och snörika vintrar faktiskt är ett förekommande inslag i vår region. Kanske är det ett tecken på att man tagit ut klimatscenarierna lite i förskott?

Hos våra grannar i väst och öst var det också inte helt oväntat kallt… I Danmark låg temperaturen 2 grader under det normala, och då behöver man gå tillbaka till 1996 för att hitta en kallare vinter. I Norge låg temperaturen 2,5 grad under det normala, vilket ger vintern en elfteplats i ligan för kallaste vintrar. I Finland behöver man gå tillbaka till vintern 1987 för att hitta kallare temperaturer, och i Storbritannien skall man hela 30 år tillbaka för att hitta något likvärdigt. Generellt för de nordiska länderna gäller dock att de nordligaste delarna har haft det något varmare än i söder… regeln gäller inte Danmark.

Nu är det “bara” issäsongen kvar att avsluta, vilket bör ske de kommande veckorna. Jag är spänd på att se vad maximala isutbredningen slutar på.

I JyllandsPosten diskuteras det om kylan kommer hålla i sig länge eller inte. Eftersom vi är i början av januari och fortfarande inte inne i den riktigt kallaste perioden av året, samt att avkylningen redan kommit ganska långt, finns risken att vintern blir riktigt långdragen. Spännande isåfall säger jag.

Jag tycker det är ganska komiskt att man kräver minst 13 centimeter tjock is för att anse isvandringar vara säkra i Danmark. Den svenska armén är ju av annan uppfattning, som jag skrivit om tidigare. Där räcker det med 5 centimeter tjock kärnis för en normalperson. För att isen skall bedömas säker att hålla för ett ton krävs 14 centimeter. Och i Sverige har vi inte någon större restriktion på att vandra på isar, det är bäst upp till var och en att se till att rör sig säkert på isbelagda sjöar och hav.

Det är inte första gången Danmark reglerar friluftsliv. Även när det kommer till kajak verkar det vara betydligt strängare regler än i Sverige. Inte konstigt att det finns så få uthyrningsställen i Danmark jämfört med Sverige. Tur att man har egna kajaker.

Uppdatering 100112: Det finns nu en karta på platser där det är tillåtet att färdas på is i Köpenhamnsområdet.

För bara ett par generationer sedan var det inte sällsynt att uppleva minusgrader inomhus. När folk vaknade på morgonen efter en kall vinternatt var det inte ovanligt att innehållet i pottan under sängen hade frusit.

/…/

Förr i tiden skulle sådana milda vintrar som vi haft många av de senaste 20 åren faktiskt ha orsakat större problem än den kyla vi upplever för tillfället. Då vägnätet var dåligt utvecklat var transporter med släde om vintern ett viktigt kommunikationsmedel. I Bergslagen var varma vintrar med barmark särskilt katastrofala för ekonomin eftersom transporter av träkol, järnmalm och tackjärn huvudsakligen skedde via släde om vintern.

/…/

I svallvågorna från debatten om global uppvärmning verkar det som om många uppfattar alla variationer i vädret som något onormalt. Men det finns egentligen inte något som är “normalt” när det gäller väder och klimat. Allt beror på vilken tidsperiod man väljer att ha som referensram. Det är både felaktigt och naivt att tro att vädret inte växlar.

Så är det med den saken. Rubriken är stulen direkt från Fredriks text. Fredrik har även en blogg, En historikers betraktelser, som man gärna kan besöka.

Bottenvikens isläge den 9 januari 2010. Bilden är ett urklipp från SMHIs iskarta.

Att issäsongen i Östersjön kommit igång märks tydligt på alla sökträffar bloggen just nu får på termer som “isläget” och “is i Bottenviken”. Det gör att mitt inlägg från förra året, Isnörderi – om isläget i Bottenviken, blivit läst många gånger den senaste veckan och förtjänat en uppdatering.

Den senaste tidens väldigt kalla läge har självklart gynnat isbildningen runt om i Östersjön. I början av december låg havsområdena fortfarande isfria och vattentemperaturerna var då på de flesta håll någon eller några grader över det normala. Det fanns risk för en mycket lindrig isvinter. Nu har situationen förändrats markant. I nästan hela Östersjön ligger ytvattentemperaturerna under det normala och isen har växt till sig ordentligt på många håll. Om vinden dessutom avtar kan vi se en mycket snabb tillväxt av is i hela Östersjön.

I dagarna har Bottenviken blivit belagd med is överallt enligt dagliga iskartor från SMHI. Förvisso finns det områden med nyis, men dessa kommer att övergå i annan isklass ganska snabbt. Att Bottenviken är fullt isbelagd drygt en vecka in i januari är normalt. De senaste åren har området dock isat till ovanligt sent, oftast inte förrän början av februari. Förra året var Bottenviken isbelagd runt alla hjärtans, året dessförinnan först i slutet av mars.

Som du förstår är tidpunkten för Bottenvikens tillfrysning väldigt varierande. Bara de tre senaste åren bjuder på tre olika månader, från början av januari till slutet av mars. Men varför denna “besatthet” med tidpunkten för tillfrysningen av Bottenviken? Jo, när området norr om Kvarken fryst kan man egentligen prata om att minimat för vad som skall frysa en vinter har uppnåtts. Vintern 2008, då området frös till i slutet av mars, blev endast 49 000 kvadratkilometer av Östersjön fruset som mest. Det är den minsta areal som uppmätts sedan 1720. Dessförinnan var minsta rekordet 52 000 kvadratkilometer, vilket uppnåddes vintern 1989. Denna areal motsvarar alltså ungefär den tid det tar för Bottenviken att frysa till (hjärngymnastik – mäta areal i tidsenhet). Så för vintern 2010, som vi nu befinner oss i, har den minsta areal isen bör uppnå alltså nu uppnåtts i tidiga januari. Det är fint eftersom issäsongen fortsätter ytterligare några månader ännu. Det finns därför stora möjligheter att se ordentligt med spännande istillväxt denna vinter. Har vi tur kanske vi får några hundratusen kvadratkilometer is. I Östersjön klassas en isvinter som normal om det finns mellan 139 000 till 279 000 kvadratkilometer is. Förhoppningsvis slår vi isvintrarna 2003 (236 000 kvadratkilometer is) och 1996 (262 000 kvadratkilometer is). Det hade varit lite kul om vi dessutom kom över 279 000 kvadratkilometer is så att vintern blev klassad som svår. Senast det skedde var 1985 (355 000 kvadratkilometer is), 1986 (337 000 kvadratkilometer is) och 1987 (405 000 kvadratkilometer is). Det finns alltså stor anledning att återvända till detta ämne senare i år. Istillväxten kan fortsätta ännu i två till tre månader innan maximala isutbredningen är nådd. Normalt sker det någon gång mellan slutet av februari och slutet av mars med tyngdpunkt på de tre första veckorna av mars.

Återigen, det enda som händer är att vi glömmer. Fasligt lätt. Därför blir varje snökaos och värmebölja en fullständig överraskning och en potentiell katastrof.

Dessvärre försöker man utnyttja bådadera som bevis för att klimatet är i olag. Vissa skriker uppvärmning, andra nedkylning. En extrem köldknäpp betyder dock i sig ingenting, vare sig man ser på den i väder- eller klimattermer. Och att klimatet skulle vara “i olag” bara för att sommar följs av höst som följs av vinter är skrattretande.

Där har Maggie fullständigt rätt. Alla väderhändelser som är lite utöver de normala tolkas momentant av media som vore de förknippade med klimatförändringar. Här i Danmark, där jag befunnit mig de senaste veckorna, har vintervädret fyllt det mesta av nyhetssändningarna och man kan nästan tro att landet blivit helt isolerat från omvärlden när kylan kopplat ett grepp om de danska öarna och snön pudrat landskapet (förvisso ganska mycket på sina håll). Men det var just misstolkningen av väderhändelser, vare sig det handlar om köld eller värme, som föranledde flera danska ansedda forskare att gå ut i skarp kritik mot alarmistjorurnalistiken för någon månad sedan, vilket jag också skrev om i Klimatfrågan är ingen religion.

Även om det denna vintern är kall, jävligt kallt på sina håll, så tycker jag knappast det finns något att förvånas över. Vi har bara glömt hur vintrar ibland kan slå till och bli kalla. Senast det var ordentligt kallt var vintern 1996, och innan dess hade vi tre riktigt kalla vintrar mellan 1985 och 1987, och Östersjön låg isbelagd till maximum tre år i rad. Att det skulle bli så mycket is i år tror jag knappast. Däremot är jag övertygad om att även Karl X blev tagen på sängen av kylan vintern 1658 när han lyckades marschera med sin armé över Bälten. Även på den tiden, trots att det då var generellt kallare vintertid, var en smällkall vinter något ovanligt. Att ens tänka tanken att gå över Bält var absurd, för det skedde bara en gång vart tjugonde år. Så medan de danska isbrytarna nu gör sig redo för arbete för första gången på 14 år kan vi ju fundera över hur folk upplevde vintrarna under 1960- och 1970-talen, då dessa isbrytare var igång var femte vinter.

Att vi lätt glömmer framstår tydligt i de historiska källorna. Har människan egentligen lärt sig mycket av sina misstag? Gällande väder så framstår både ovanligt kalla vintrar eller varma somrar ungefär vart trettionde år som något som aldrig tidigare hänt. Kanske kan detta kopplas ihop med det vi känner som mannaminne, som utgör cirka en 30-årsperiod (eller en generation). Vi kan studera detta på Bornholm där samma sak hänt flera gånger, men enligt befolkningen var det alltid första gången:

• David Dick gick över isen från Bornholm till Skåne den 21/2 1635
• Frands Frandsen och Henrich Erichsen gick samma väg den 16/3 1709 och kom åter 19/3
• Vintern 1760 körde man vagn från Bornholm till Köpenhamn
• En man gick den 9/3 1838 till Sverige från Bornholm och såg aldrig öppet vatten

Dessa händelser är alla av samma karaktär, och beskrivs var och en för sig i historiska källor som en sensation och som något som inte ens kunde jämföras med något som hänt tidigare. Förvisso är det längre än ett mannaminne mellan varje händelse, men principen är densamma; en extraordinär händelse, som förmodligen är oerhört viktig för lokalbefolkningen, faller i glömska och återupptäcks på nytt nästa gång något liknande sker.

Personligen är jag inte överraskad över att det emellanåt kommer kallare vintrar så som nu. Jag är dock överraskad av att vinterprognoserna för denna vinter var så dåliga. Även i framtiden, då mediabilden är att apelsinträd och dadelpalmer växer i gemene mans trädgård, kommer superkalla vintrar att inträffa, dock med viss begränsad frekvens. Då lär folk bli ännu mer överraskade, och hysteriska, över kalla vintrar även om de i mycket skulle likna nuvarande förhållanden. Skall man bli lite politisk i sin formulering så tycker jag snarare det man skall blir förvånad över denna vinter är att hälften av landets kärnkraftsproduktion står på standby när vi har vinter, vilket driver upp elpriserna till bisarra nivåer och tvingar igång enormt miljöonyttig reservkraft. Men det är en helt annan saga.

Låt mig dock avsluta med att förutspå vad som kan komma ske nästa vinter. Återgår vintervädret till det vi blivit vana vid de senaste åren så kommer tjurandet över en grön jul att bli än större än vad den var för två år sedan då vi uppmätte den varmaste vintern sedan nationella temperaturmätningar påbörjades 1860. Och antropogena klimatförändringar kommer givetvis få skulden för allt. Ack vad snabbt vi glömmer.

Visst var början av december varmare än normalt, men inte nog för att bekräfta den första prognosen. Något hände i väderutvecklingen som de europeiska väderbyråerna inte lyckades fånga. Denna gång gick Metoffice, men också danska DMI och norska Met.no, som alla använder samma grunddata för sina prognoser, alltså bet på vinterprognosen och det verkar som om amerikanerna haft den bästa prognosen. De förutspådde att vintern skulle börja milt men att kylan skulle tillta ordentligt efter jul och vara ett bra tag. Så långt är det korrekt. Om det kalla vädret håller i sig hela januari och februari ut återstår att se.

Normaliserade årliga temperaturer i Falun, Östersund och Stensele

Att klimatmötet är igång i Köpenhamn märks tydligt. Det vimlar av klimatnyheter i media igen efter en liten nedgång tidigare under året. Västerbottensnytt gör en nyhet av att länet blivit varmare på senare år, och att stigningen varit större än globalt. I sig inget nytt eftersom det är känt sedan länge att arktis och subarktis kommer ha den största temperaturuppgången. Så även om ökningen är korrekt vill jag dock höja ett litet varningens finger. Normalperioden 1961-1990, som är den period som för stunden anses vara normalt, var den kallaste 30-årsperioden under 1900-talet. För att illustrera tog jag bara tre stationer från Sverige och plottade så fint i figuren här bredvid (temperaturerna är normaliserade till enhetsvarians och normalperioden är indikerad med en tjock svart linje). De västerbottniska stationerna bör inte skilja sig nämnvärt i den storskaliga temperaturutveckligen över 1900-talet. Det är alltså lika anmärkningsvärt att det skett en stor uppvärmning under slutet av 1900-talet som det skedde en nedkylning fram till 1960-talet. Drar man en trend från normalperioden får vi alltså en kraftig uppvärmning, vilken är reell och bör vara kopplad till de storskaliga klimatförändringar som sker. Samtidigt är trenden något annorlunda om vi tar med hela tidsserien. Det är detta som är lite lurigt när man pratar om trender, att de inte är giltiga utanför den datamängd de är kalibrerade för. Den snabba uppvärmningen från 1920- till 1930-talet är samma som under 1990-talets början, vilket får mig att fundera på vilken mekanism som triggar dessa snabba växlingar, och vilket stadium som är det “naturliga läget” för klimatet på våra breddgrader; varma eller kalla perioder. Där har vi nog en hel avhandling till för att få svar på det. Jag förmodar att svaret på den frågan skulle hjälpa oss förbättra våra klimatmodeller ytterligare. Någon som känner sig manad?